Fornudden fyller 25 år! – Forslund ger sina minnen

Den 14 februari 1988 tog ett gäng orienterare och gjorde slag i saken och bildade en innebandyklubb. Resultatet blev Fornudden IB. Ett lag som skulle utveckla svensk innebandy. Magget tog sig ett snack med det forna storlagets grundare och backstjärna Mats Forslund om hans bästa minnen från tiden med Fornudden. - De flesta av oss i laget umgås fortfarande jättetajt och träffas på helger fast det var 15-20 år sedan vi spelade tillsammans, säger Mats Forslund till inenbandymagazinet.se.

Idag är det på pricken 25 år sedan Fornudden grundades. En klubb som avancerade genom hela seriespelet och krönte det med två SM-guld på 90-talet (1994 och 1997). Men framförallt minns Mats Forslund den goda gemenskapen i laget.
- Vi hade jävligt kul. Det var väl den största grejen som gjorde oss så framgångsrika, att vi hade ruskigt roligt tillsammans. Vi levde innebandy 24 timmar om dygnet, umgicks alla i laget utanför plan. Allt var bara innebandy. Sedan tog vi ju in nya spelare under åren men stommen fanns alltid där. Och vi tog aldrig in för många utan vi handplockade en eller två spelare per säsong. Det är där många av dagens lag gör fel tycker jag. De värvar bara ihop en massa spelare utan att tänka på kemin. Vi tittade alltid på vad vi specifikt behövde, och framförallt, hur spelaren var som person. För oss var en bra gubbe viktigare i vissa avseenden än en bra bössa.

Passande nog inföll 25-års jubileet på alla hjärtans dag. Om du får plocka fram ditt allra mest kärleksfulla minne från Fornudden tiden, vad blir det då?
- SM-gulden är ju givetvis sköna. Men sedan minns jag också de första turneringarna vi spelade när vi låg i division 4-5. Jag kommer ihåg att vi vann Dumleslaget och att vi även slog Balrog med 5-0 när i princip inga visste vilka vi var. Men det första SM-guldet när vi finalbesegrade Lockerud var ju givetvis speciellt.

Under Fornuddentiden fanns det många sköna profiler i klubben. Vilka var dina favoriter?
- Jag umgås ju fortfarande jättetajt med många i laget. Fast det är 15-20 år sedan vi spelade tillsammans så träffas de flesta av oss fortfarande på helger med våra familjer, och våra barn brukar umgås med varandra. Så det går inte att välja ut några specifika. Det kommer även att märkas att vi fortfarande är tajta då vi ska spela Veteran-SM tillsammans senare i år. Lite mer halta och lytta, men likväl det gamla Fornudden.

Berätta lite om när föreningen grundades, det var du, Niklas Hermundstad och Kenneth Olsson och Johan Balck, som alla hade en gemensam idrottsbakgrund inom orientering? Varför blev det innebandy?
- Jag gick på orienteringsgymnasium i Sandviken och satsade stenhårt på det. Men samtidigt hade vi en gympahall bredvid där vi alltid spelade jäkligt mycket innebandy på kvällarna. När vi sedan var klara med skolan och flyttade hem så kände vi att innebandy, det är ju grymt kul. Vi borde starta ett korplag. Och när vi väl vunnit den serien så kände vi att vi kunde ge oss på den riktiga serien. Och vi körde på där och vann varje år. Jag tror den största hemligheten bakom det var att vi var så enormt löpstarka. Vi kunde springa hur länge som helst. Det var därför vi alltid var så starka i den sista perioden. Då hade vi sprungit sönder våra motståndare.

Den mest fruktade kedjan i Fornudden bestod av Göran Lundin, Stefan Eklund och Patrik Skattman med dig och Lars Fogelberg bakom. Hur bra tror du att er kedja hade stått upp mot dagens lirare?
- Det är jättesvårt att säga men jag tror nog att vi hade stått upp ganska bra. Jag är inte så jätteimponerad av dagens innebandyspelare. alla skjuter mycket bättre nu, men det gör ju jag med, haha. Där spelar ju faktiskt materialet in en hel del. Men visst skulle vi kunna stå upp.

Hur viktig skulle du själv vilja säga att Fornudden som förening har varit för svensk innebandy?
- Jag vet inte, men du kan ju fråga Vaara! Han sa ju i en intervju att det var oerhört negativt och tragiskt att vi blev framgångsrika med vårt defensiva spel. Och alla trodde att vi var defensiva men vi gjorde faktiskt oftast flest mål i serien. Vad vi gjorde var väl att införa lite mer taktik och spelade lite smartare. Sedan vet jag inte men det känns som vi var väldigt tidigt ute med ett välutvecklat powerplay. Ett exempel på det var när vi vann SM-guld 1997. Då gjorde vi mål i alla våra powerplay inom fyrtio sekunder, i alla matcher under hela slutspelet. Och då hade vi inövade varianter som vi körde. Jag tror vi totalt hade elva stycken. Så på det sättet var vi kanske lite utvecklande.