Gittan Ahonen Gunnarzon har varit innebandyskribent i 15 år. Två döttrar & make Micke Gunnarzon. Spelarmeriter: 4 SM-guld & 3 Europacup-guld med Högdalen. Bland annat suttit i styrelsen i Stockholms Innebandyförbund & i Svenska Innebandyförbundets valberedning.

"Endre har presterat över förväntan"

ANNONS

Krönika av Gittan Ahonen Gunnarzon. Efter tre veckors luffande i den thailändska ö-världen, sitter jag på 10 000 meters höjd och funderar kring damernas SSL. Inga särskilt omvälvande händelser har ägt rum, men jag tänkte mig en genomgång lag för lag. Och en kommentar om säsongen hittills har gått enligt förväntan, över förväntan eller under förväntan. Nu kör vi.

Djurgården
Efter en turbulens höst med ekonomiska och organisatoriska bekymmer i föreningen, anser jag att DIF har presterat över förväntan. I en liten trupp med vissa skadebekymmer (landslagsmeriterade centern Sandra Mattsson är på väg tillbaka efter ett uttänjt ledband i knäet) har individuell skicklighet gjort skillnad och laget stoltserar som serieledare. Cred till relativt oprövade tränarduon Tony Forsberg och Hanna Wiklund som har lyckats väl med små medel.

I samband med Mattssons skada valde Sveriges mest meriterade spelare Hermine ”Minne” Dahlerus att göra comeback. Hon har tränat med DIF hela hösten och tanken var att comebacken skulle ske lite senare. Bortkastat om ni frågar mig. Minne har gjort 11 poäng på fyra matcher vilket får anses som med beröm godkänt. Hon missade lördagens match mot Pixbo på grund av magsjuka. En match där DIF ligger under med 4-1 inför sista perioden och sedan vinner matchen med 12-6! Målrekord i en period – vilken bedrift. Emelie Lindström stod för sju poäng och gick upp i ledningen i poängligan. För vilken gång i ordningen.

Apropå Minne. Hon är team manager med en viss assisterande roll för Sveriges U19 damer. Och nu möter hon somliga av tjejerna på planen. Kontroversiellt kan tyckas, men jag anser att det är bra av SIBF att ta tillvara på Minnes kompetens. Tjejerna får en ledare att se upp till och som verkligen vet vad hon pratar om. Och enligt Minne diskuterades frågan när hon anlitades av SIBF, men ingen såg det som ett problem. Det är ju inte så att Minne konkurrerar om en plats i U19 direkt. Men varför inte en comeback i damlandslaget? Så som hon presterar nu håller hon landslagsklass.

Karlstad
Här har prestationen verkligen varit över förväntan. Karlstad har tagit stora kliv i sin utveckling av både spelidén och individerna. Efter några hopplösa säsonger med tränaravhopp och annat strul, ser Karlstad nu framåt. Man satsar på lokala förmågor och har bjudit in 12 värmländskor till provträningar med laget. Tränare Patrik Ögren säger till VF ”vi gör en satsning på värmländska tjejer och jobbar med att bygga nya relationer på sikt. Jag tycker det är lite skrämmande när vi tappar värmländska talanger till andra regioner istället, eftersom det inte handlar om några större summor pengar”, Det tror jag är helt rätt väg att gå eftersom det verkar svårt att få in någon etablerad SSL-spelare. Försök gjordes med Sara Kristoffersson som ändå valde Kais Mora.

Kais Mora
Kais Mora befinner sig på andra plats i tabellen och det är enligt mina förväntningar. Idel Kais-spelare i poängligans tio-i-topp. Truppen innehåller många klasspelare och jag vill framförallt lyfta fram en. Den schweiziska landslagsbacken Silvana Nötzli är nästintill komplett som innebandyspelare. Hon gör sitt jobb i defensiven, men hotar också framåt. Hittills har Silvana stått för 31 poäng och stoltserar på en nionde plats i poängligan och är därmed också poängbästa back. Då har hon ändå missat matcher och delar av matcher på grund av hennes ryggproblem. En spelartyp jag tidigare saknade i Kais Mora, men som ledningen har tagit in. Bravo!

Endre
Föregående säsong strödde jag idel lovord för Endres finska landslagsback Sanna Roisko som också utsågs till säsongens rookie. Hon gör inte lika många poäng som Kais Nötzli, men spelar med en sådan kyla och pondus. Annars är det stora utropstecknet Anna Jakobssons fina form som har hållit i sig hela hösten och vintern. Ledningen i poängligan blev hon av mig i helgen, men givetvis är Anna en starkt bidragande orsak till att jag anser att Endre har presterat över förväntan hittills. Nye tränaren Tom Iversjö har fåt ihop bitarna förvånansvärt snabbt och Endre kan säkert överraska i det kommande slutspelet. Dock har Endre drabbats av ett stort avbräck i och med rutinerade Ewa Janssons korsbandsskada och just backsidan är ganska svag hos Endre.

Pixbo Wallenstam
Jag har svårt att få grepp om årets Pixbo. Visserligen har flera spelare slutat och laget är mitt uppe i en form av generationsväxling, men ändå finns det stor kapacitet i laget och landslagsämnen i varje lagdel. Målvakterna Hjorting och Heingard har i stort sett delat på matcherna vilket är bra i seriespel, men det råder delade meningar om en förstemålvakt är att föredra och i ett kommande slutspel bör tränarna ha bestämt sig.

Under Jan-Erik Vaaras tid som förbundskapten var fick backen Isabell Krantz stort förtroende, men Curt Söderström har inte tagit ut henne. Med all rätt tycker jag, då hon tyvärr har tappat nivå. Krantz är bra, men har en bit kvar till landslagsnivå. Däremot har Julia Larsson tagit stora kliv i sin utveckling och är en spelartyp som jag gillar skarpt och som jag tror vi kommer att få se mycket av framöver. Johanna Dahlin är Pixbo personifierad i mångt och mycket och har denna säsong en högre lägstanivå än tidigare.

Vad är det egentligen som gör att jag anser att Pixbo inte har nått de förväntningar jag hade på dem? En så väletablerad klubb utan konkurrens på elitnivå har ju alla förutsättningar att lyckas väl. Har de rätt spelartyper? Ny tränare? Seriositet? Det snackas en del om Pixbos undermåliga fysiska status och kanske är det där en del av förklaringen ligger? Jag har inte sett någon statistik för resultaten i Pixbos tredjeperioder men bra fysik är a och o på elitnivå. Det behövs en rejäl uppryckning av Pixbo ifall man ska nå längre än kvartsfinal. För till slutspel är jag övertygad om att de tar sig.

Ovanstående skrev jag innan Pixbos hemmamatch mot Djurgården under lördagen. Att tappa en 4-1 ledning till förlust med 12-6 under en period – ja det måste ha varit en total mental kollaps men också att den fysiska statusen är under all kritik. Det enklaste för ett lag torde ändå vara att förbereda sig så bra man bara kan fysiskt. Det är svårare att påverka andra bitar. Därför förstår jag inte riktigt Pixbos förberedelser.

Detta var en genomgång av de första fem lagen i SSL. Imorgon publiceras fler. Vill ni diskutera ovanstående, kommentera gärna på Twitter: @gittang och mejla gärna synpunkter och information: gittan.ahonen.gunnarzon@gmail.com