Stefan Edberg: Ständigt dessa tyskar

Att vi skulle få möta Tyskland i en semifinal var det nog faktiskt ingen alls som tippade innan turneringen startade. Jag tror inte ens Friedrich Holtz, pappa till Fredrik och Kristian trodde det. Men vilken grej!

Det är faktiskt inte bara tyskar som jublar utan även många svenskar som nu ser detta som det stora steget in i den tyska vardagen och till alla miljoner idrottsintresserade tyskar, inte minst gnider vårt internationella förbund sina händer lite extra. Och vad kan våra klubbtillverkare tycka, tror ni...

Nåväl, matchen ska spelas och utgången är såklart given. Tyskland kommer inte ha en chans. 18-1, 25-0 och 21-1 är de tre senaste resultaten mot Tyskland och inte mycket tyder på att något annat skulle vara på gång nu.

Tyskland har gjort en bragdbetonad turnering rakt igenom med idel fina resultat och deras toppspelare har spelat mycket och bra. Jag tänker såklart på bröderna Holtz och Mucha. Men nu tar det obönhörligen slut.

Nu spekuleras det friskt i huruvida detta faktum är bra eller dåligt för Sverige. Jag säger att det blir som vi vill ha det. Vill vi ha vår enkla väg till final till ursäkt för att eventuellt förlora densamma så kommer det bli så. Ser vi på som om vi kommer oerhört fräscha i finalen och att dessa matcher på vägen dit har varit perfekt så kommer det bli så. Det är inte svårare än så, det gäller att måla upp rätt bilder och det är vad den svenska landslagsledningen tillsammans måste göra. Hela tiden.

Det första de kan göra är såklart att ge Tysklandsmatchen 100% fokus och gasa på med allt vad vi har så länger vi anser att behöver för att vara så perfekt förberedda som möjligt till finalen. Att olyckan kan vara framme och åsamka oss skador är inget vi kan gardera oss emot och jag tror heller ingen fysisk är i närheten av att var sliten. Så in med det bästa vi har kör. Det börjar nu, på riktigt.

Våra enheter får vara intakta trots experimentet med 2-2-1 och att vi lät Sundstedt och Malmström byta plats. Wallgren, Larsson och förhoppningsvis Rudd på bänken. Målvaktsposten? Sannerligen inte lätt. Jag tycker att båda målvakterna såg väldigt fina ut i sina senaste respektive framträdanden men måste jag välja kanske jag väljer…Patrik Åman. Lite stabilare psyke och troligen ingen som Mika Kohonen exakt vet hur man får ur balans. Men jag kan ha fel.

Spelmässigt ska det bombas utav bara den. Det ska vara jakt på tyskar över hela banan, det ska vara tryck framåt vid varje läge till löp, pass eller snabbt avancemang med boll. Efter första bytet ska samtliga femton spelare ha en puls som redan då tvingar fram en extra svettdroppe i panna, att vattenflaskan söks och att ingen kan få för sig att diskutera tyska forwardens position i styrningen.

I detta läge anser även jag att vi ska spela på tre fulla femmor. Förutsatt att vi har full fart.

Och mitt ”tips” som jag så hemligt lyfte fram efter missnöjet i kvartsfinalen får förbli nästan lika hemligt. Ni vet, det handlar om att ta till vara de lägen man själv skapar till en annan…

Det finns en tränare jag mött genom åren som kallas för Matjords-Lasse, för att han ofta har ett väldigt flyt. På söndag hoppas jag vi har vår Matjords-Janne. Staty vete tusan. Kanske.

Lycka till!