"Så ska Sverige slå Finland"

David Jansson har både studerat och mött Finland de inledande dagarna i Zürich. Nu plockar han fram taktiktavlan och avslöjar vad Sverige behöver tänka på mot "lejonen" i en eventuell VM-final.

Finland, vilka är deras största hot?
Deras absolut största hot är egentligen ett kollektivt hot. De spelar en extrem total innebandy och anfaller med fyra spelare väldigt ofta. Finland Involverar alltid alla fem i bollrotationen men har fyra spelare som nästan skulle kunna betraktas som forwards i anfallsspelet. Det påminner lite om hur det svenska U19-landslaget försöker spela, där man bara spelar med en liberoaktig spelare som involveras väldigt mycket.

Om man tittar på dem spelare för spelare, vilka ska man se upp med då?
- Det är svårt att inte nämna Lassi Vänttinen nu när de inte har med Rickie Hyvärinen. Han är en av dem som kan avlossa av deras leftare. De flesta andra leftforwardsen kan ibland tendera att bli väldigt duktiga och pilliga. Sedan kan man förstås inte bortse från Mika Kohonen. Tero Tiitu betyder mycket för deras anfallsspel då han kan röra sig från backposition men ändå komma in i det höga slottet. Nämnda två och Tatu Väänänen är kanske de viktigaste spelarna i uppbyggnadsfasen. Men sedan måste jag ju även nämna deras två ”hookbackar” Savolainen och Oliver Wardi, som är två spelare som kan skjuta när det behövs. Så för att sammanfatta väljer jag ut Vänttinen, Savolainen och Wardi för skott, Väänänen i uppspelsfasen, och Kohonen för de offensiva passningarna.

Vilka svagheter finns i det finska spelet då?
- Den rotations- och totalinnebandy som de spelar framåt kan ju också straffa sig bakåt. De tror benhårt på sin spelidé och tänker att om de spelar hundra anfall så gör de fler mål än de släpper in bakåt. De räknar säkert med att åka på en kontring emellanåt. Så är det en bra dag och Sverige, Schweiz eller Tjeckien kan läsa de spelmönster de har på vägen fram, då får Finland problem. Sedan har ju Finland inte satts på prov försvarsmässigt än. De utgår ju från ett styrspel för att sedan trycker dem upp i en 1-2-2-formation. Och det är likadant där, om motståndarna har en bra lösning på det så kan man bli straffade hårt. Så defensiven är osäkrare för dem, i offensiven vet man att de kommer att producera.

Och detta är något som Sverige skulle kunna ta till vara på?
- Oh ja. Absolut. De kommer ofta upp i en 1-2-2 uppställning när man har frislag i hörn mot dem. Nu är det ju lite annorlunda klass på Kanada och Sverige, men det är en typisk sådan sak som man kan scouta innan så man har lösningar klara när de kommer upp i den där 1-2-2:an. Där gäller det att Sverige gör sin läxa ordentligt.

Om vi jämför tränarna Vaara mot Kettunen. Är det stora skillnader på deras ledarstil?
- Det är stor skillnad på hur de coachar. Jag kan inte alls uttala mig om vem som är bäst, men den här typen av coachning som de står för i Finland där man skickar in väldigt mycket olika folk på olika positioner är ju en stil, och den funkar ju bevisligen. De har ju byggt upp det och visat att det funkar. Vaara står ju mycket mer för kontinuitet, han har hållit i sina femmor. Man har ju kunnat läsa hur det ska se ut i flera veckor ju, förutom backparen som han snurrat lite på. Jag själv är mer en kontinuitets-coach, jag vet hur det är att spela, det är kul att hitta enheter där man segmenterar ihop sig. Jag gillar det. Och så är det ju så att om man är en kontinuitetscoach så får man en jävla effekt den gången man väl bryter sina femmor. Så de är olika på det sättet. Det är kontinuitet mot inspiration.

Du har följt Finland detta världsmästerskap. Vilka spelare har visat god form och vilka har vacklat mera?
- Jag gillar Oliver Wardi. Han har gjort det grymt bra, har bra tyngd och tar bra beslut i anfallszonen. Jag tycker även att Jani Kukkola var väldigt bra mot oss. Annars kan han ha en tendens att falla ur tuffare matcher. Även Lauri Kapanen har varit giftig. Han är smart och söker upp bra ytor i slottet. Han är en sådan spelare som kan läsa två, tre sekunder innan vad som kommer att hända innan det händer.

Vad tycker du mer är intressant att analysera hos finnarna?
- Powerplay är en jätteintressant grej, eller special teams överhuvudtaget, Powerplay, frislag och boxplay. Men PP vet vi ju inte. Man har ingen aning hur de kommer spela. Nu rullar de ju bara runt på folk och så tror jag att de kommer fortsätta att göra ett bra tag framåt. Så där är dem sjukt svåra att scouta. Deras boxplay har ju varit en diamant hittills som jag inte varit så jätteimponerad av. Det kan ju vara så att de bara kör den nu i början när de vet att det inte spelar någon roll. Frislag kan också vara svårt i och med att de roterar så mycket på folk. Visst är det så att de säkert har några standardfrislag som alla ska kunna men jag vet av erfarenhet att det är svårare att köra några specialare om man inte har riktigt fasta formationer.

Så det är kontinuitet mot ovisshet som kan komma att mötas?
- Ja så är det ju, men de gillar ju det också. Och det är kul att kolla på det. Så det är ju lite av ett ess i rockärmen som finnarna har där, att det är svårt att scouta dem. Men nackdelen är att du kanske inte alltid får ut lika mycket av det. Du får inte lika mycket på pränt. Jag kan tänka mig att de har en grund att utgå ifrån, men inte så tydligt att ”den här femman gör si och den här femman gör så”.

Avslutningsvis, om du hypotetiskt var Jan-Erik Vaara vad skulle du då ta vara på i en eventuell VM-final mot Finland?
- Jag tror att man ändå ska försöka bygga på det man har byggt så att säga. Verkligen inte lämna sin linje. Sverige kommer säkert få mycket kontringschanser om de jobbar rätt med klubbor, om de har läst av Finland rätt. Det finns ju framförallt fem, sex saker de söker i anfallszon och kan man läsa av det och få spelarna införstådda i vad de söker så har man ett bra läge. Och sedan bygga anfallsspelet och försöka hugga på dem när de kommer upp i sin 1-2-2 press, för löser man den i inledningen får man ett sjukt psykologiskt övertag i resten av matchen. Så de sakerna framförallt, lägga klubbor rätt och försöka kontra på dem. Och i anfallsspel försöka lösa deras press tidigt. Finland borde inte vara lika säkra i försvarsspelet som många av de andra lagen för det känns inte som de prioriterar det så mycket. Det är lite som debatten som har varit om SSL och Salibandyliiga, det är lite överdriven struktur emot tuta och köra.