Edberg: Två dagar av VM-betraktelser

Jag blir så upprörd när det upprörs över dessa stora resultat i VM. Vad är problemet? Och hos vem? Är problemet Ungerns, Sveriges, IFFs, betraktarens, sportens eller är det bara hos de mest initierade, hos de som älskar innebandy mest...

... som just det problemet är som störst. Jag vet faktiskt inte. I min värld är inte de stora resultaten något problem alls. Det som möjligen är ett problem är att de redan etablerade länderna (läs: Sverige) utvecklas minst lika snabbt som de mindre etablerade länderna (läs: Ungern). Det är ett problem.

Men att försöka lösa ”problemet” genom att Sverige skulle tagit det lugnt mot Ungern är bara självbedrägligt och i de fallen kommer alltid sanningen i kapp. Ska inte Ungern få vara med då? Jo, såklart, de måste få spela landskamper. Det är deras bästa chans att utvecklas i nuläget. Sett ur detta perspektiv är VM-kvalet genialiskt. Det tvingar de olika förbunden att vara någorlunda organiserade, det tvingar dem att då även skapa lite intäkter och det viktigaste av allt, det ger de olika landslagen matcher mot jämnbördigt motstånd.

Efter detta måste såklart fungerande seriespel och ungdomsverksamheter komma igång. Och sen ska heller inte de fyra stora nationerna vara de som spelar flest landskamper, om vi vill att det ska bli jämnare. Fast å andra sidan kanske det är ett måste för att de ska kunna driva sporten framåt? Lite av ett moment 22, vilket för övrigt är en fantastisk bok ni inte får missa.

Oavsett, sluta gnäll över stora resultat. Fokusera på problemet och inte symptomen.

*
Jag vill se fler frislagsvarianter. Att de stora länderna mörkar lite kan jag förstå men all kreativitet och fantasi är väl inte borta hos alla lag?

*
Ljudvolymen i Wankdorfhalle är helt ok under matcherna. Men i pauserna brakar helvetet loss. Idag var en skriktävling sektionerna emellan det mest populära.

*
Wankdorfhalle. Det namnet ger en och annan tveksam association.

*
Borgström på Expressen ger läsarna dagens match ur helt rätt perspektiv. Hoppas det är proffsigt. För visst hade media ojat sig över om det svenska fotbollslandslaget varit nära att slå sitt segerrekord i VM-sammanhang, och sagt; ”Attans vad nära. Synd. Men bra Sverige!”. Rekordet troligen från efterkrigens 40-tal.

*
För att mildra symptomen har det som bekant beslutats om et nytt upplägg till VM 2014.

*
Nu vågade jag mig in på den fina Italienska restaurangen som finns i hotellet. Belöningen blev en mycket välsmakande portion av gnocchi. Ett glas rött. Var tvungen att fira den svenska segern.

*
Om poängligan ska inte sägas mycket mer än att Rasmus Sundstedts 60 minuter på bänken idag nog gjorde honom allt för långt efter. Tror att en hoper Schweizare kan vara högt upp efter tisdagens matcher, kanske även någon finländare.

*
Bragguldet delas ut idag. Seglarparet Fredrik Lööf/Max Salminen vinner solklart. Heja Värmland!

*
Jag tror min innebandyfilosofi kommer att ifrågasättas än mer efter de senaste dagarnas skriverier. I korthet; jag tror man vinner enklast om man likt SSL-lagen ligger lågt och spelar på andra lagets misstag. Men i enligt skolboken, för vår publik och vår framtida existens som sport ska man spela som Sverige gjorde i 27 minuter mot Ungern.

*
Borgströms andra artikel i Expressen var inte riktigt lika vass…

*
Innebandy.se och innebandymagazinet dominerar pressläktaren. De gubbarna gör ett par timmars arbete. Varje timme.

*
Jag tror aldrig ett herr-VM har innehållit så många idrottsmän. Knappt någon som är i min ålder, har min mage, mitt skott eller mitt löpsteg. Utveckling sker om än i små steg hos de minsta.

*
Nu börjar vi fokusera på gruppfinalen mot Norge.


Tjipp!