"Jag var rädd för 0–60"

Utklassade, förnedrade, pulvriserade. Det var en hyfsat tilltryckt ungersk lagkapten som rakryggad mötte oss efter sitt livs största förlust. – Efter första perioden var jag livrädd att vi skulle förlora med 0–60, säger Dennis Schmidt till Innebandymagazinet.se.

Det är lätt att förstå hans oro. Med 0–18 i baken och Sverige med en man mer på banan i tre minuter befarade han det värsta.
– Vi lät Sverige göra precis vad de ville på varenda centimeter av planen under den första perioden. Svenskarna var etta, tvåa, tre och fyra på varje boll, vi var inte alls med i matchen.

Därför kom periodpausen som en ren befrielse för de chockade ungrarna. De vandrade av planen ner mot omklädningsrummet på skakiga ben och kom tillbaka med en lite annorlunda uppställning.
– De första 20 minuterna glömde vi helt bort att markera spelaren på den bortre stolpen vilket ledde till att Sverige fick göra många väldigt enkla mål, säger Schmidt.

En genidrag visade det sig, även om Sverige lättade en aning på trycket på gaspedalen.
– Vi får vara tacksamma för att svenskarna valde att inte forechecka lika högt under andra halvan av matchen. Det bidrog till att vi lyckades jämna ut spelet en aning.

På frågan om det här var det bästa laget som Ungerns lagkapten någonsin mött kommer svaret blixtsnabbt.
– Utan, minsta, jäkla tvekan. Jag mötte Sverige under student-VM 2002 och då åkte vi på stryk med 22-1, även om vi tog ledningen i den matchen. Men det här landslaget är bra mycket bättre än det jag mötte för tio år sedan.