Stefan Edberg: Gaasa Vaara!

Nu har vi bromsat oss runt i tre VM vilket resulterat i ett turligt guld och två silver. Låt oss nu inte ännu en gång få vara med om samma sak. Ja, vi vill inte ens riskera att hamna i lika lägen.

Mot Tjeckien räddade oss Henrik Stenbergs löpvillighet, Viktor Klintstens akrobatik, ett överlägsen individuellt kunnande och den respekt vi dock fortfarande besitter inom världsinnebandy. Till Sveriges försvar ska även sägas att den penetration som tjeckerna fick smaka på i två perioder gjorde dem totalt försvarslösa i den tredje perioden. Bra arbetat, Sverige.

Men du Vaara är oförutsägbar som få.
Jag tror du har mer än full koll och ett par rävar till bakom öronen.

Och varför klaga efter en behaglig 11-3 seger, en av de större på 2000-talet?. Ouppfostrat av mig. Speciellt som jag själv alltid försöker jobba med att stärka det som är bra. Men det är alltid svårare. Och blir färre rubriker.

Men man brukar ofta starta dessa turneringar med något som liknar ordinarie formationer.
Och då blir jag åter fundersam.
Jag tror inte det var så idag.
Jag borde lyfta luren och ringa Vaara. Men jag vill inte störa.

Herrar Nilsberth och Malmström fick plats i första femman. Spännande.
Den förstnämnde helt ok även om rättvända tjecker kunde ta sig förbi förvånansvärt lätt ibland. Malmström var nog egentligen inte redo efter sin skada och kommer troligen inte spela mer i denna turnering. Henrik Stenberg styrspelade med en bra aggressivitet bakåt och hans fart o vilja tvingade Sverige att spela snabbt framåt vilket resulterade i 5-1 för formationen.

Joel Kanebjörks ”skräckfemma” (spelade 3-2) stod upp bra i något som liknade 2-1-2 där jag kan tycka att det är rent resursslöseri med att nyttja Sundstedt där. Att hitta rätt formationen och position för Sundstedt är såklart en av två huvuduppgifter för landslagsledningen

Rickard Erikssons formation (spelade 2-0) uppträdde mer åt 2-2-1 med Julkunen som aktiv styrspelare vilket rönte ringa framgång. Framgång definieras här som att man skapar sig en spelvändning. Tydligen spelade Rasmus Enström i denna formation. Och jag hoppas innerligt att två års samlad expertis inte har lyckats skapa detta. Att Sveriges bästa offensiva spelare uppträder som…osynlige mannen. Här har vi ett sparkapital och det ska bli spännande att se hur Vaara egentligen har tänkt att använda detta…dödliga vapen.

Generellt vill jag berömma den totala aktivititen och bolltempot vilket gjorde Tjeckien möra. En hel del av det gamla stillastående sökande var minimerat. Det gläder mig. Sedan kan vi alltid utveckla detta till att innefatta samtliga fem spelare, och inte ha en libero bakom bollförare. Den idén räcker inte mot Finland.

Många som påtalar att Finland, i uppställt spel, inte gör några felpass.
Beror såklart på delaktigheten där man bl a inte jobbar med libero bakom bollförare utan hjälps åt att skapa utrymmen o möjligheter genom att nästan belasta varje yta man för man.

Spel i numerärt överläge var…svajjigt men såklart lång tid kvar att nöta. Lugnt

Numerärt överläge (1-0) visade att min Nilsberth-kampanj har givit utslag. Och det heller inte lite.
Från en reservplats senast till styrande pointback i spel 5/4 nu. Kul. Eller för mycket?
Sen kan man även välja att sammanfatta allt jag skrivit genom att vända på resonemanget och konstatera att det var ett kul att en handfull spelare fick chansen att spela sig in VM-laget. Eller ur.

Nu laddar vi för Schweiz.
Ett Schweiz som ordnade 5-5 mot Finland, föga förvånande.
Och jag hoppas vi får se Kim, Linus, Carlström, Östholm på banan och alla Rasmus i mer lyckliga positioner.

Matchen lirare? Henrik Stenberg. Johan Samuelsson. Rasmus Sundstedt.

Lycka till, Sverige!