Grön eller röd Augustsson?

Vi slog oss ned med mister Hall of Fame för hyllning och grillning i Förhöret. Det hårda självtestet där huvudpersonen själv väljer tempo för att palla trycket. Tuffa och lätta frågor valda av... Magnus Augustsson.

Så går Förhöret till
Vi stämmer träff med en aktuell och intressant innebandyprofil. Sedan laddar vi upp med stenhårda frågor – sådana som du alltid velat, men aldrig vågat ställa – som vi placerar i röda innebandybollar. Mys-pys frågorna lägger vi i de gröna bollarna. Vid vårt möte väljer den vi träffar bland de röda och gröna frågorna och bestämmer alltså helt helt själv om det ska grillas eller mysas.

Vi tog en sväng förbi Klubbhuset för att ställa ägaren Magnus Augustsson mot väggen – eller snarare mot soffan. ”Aga” funderade länge vilken färg han skulle inleda med, greppade till slut en röd boll och vi fyrade av med en fråga som vi var rädda skulle få oss utslängda...

Du var en supertalang i fotboll och spelade i Örgryte IS. Och handen på hjärtat nu, du valde innebandyn för att du var för lat?
– Jag har aldrig hymlat med att jag valde den lätta vägen. Jag hade allt förspänt med innebandyn, jag var redan med i landslaget när jag gjorde mitt val och första mästerskapet EM 94 lockade. Jag har aldrig ångrat valet och fått ut så fruktansvärt mycket positivt av innebandyn, både upplevelser på planen och nu i efterhand med min butik. Folk runt omkring, släkt och vänner har trott att jag ångrade mig på vägen, men det gjorde jag aldrig. Gällande latheten, ja det är tuffare att sig fram i andra idrotter. Innebandyn är mycket lättare fysiskt jämfört med fotboll och hockey, det är ingen myt utan sanning. Men jag tycker att innebandyn har blivit tuffare med åren.

Med din bakgrund och framåtanda som personifierar vad innebandyn kan vara när den är som bäst – är du en framtida SIBF-ordförande?
– Att jobba mot SIBF är nästan som att jobba mot kommuner, det är väldigt segdraget och beslut tar lång tid att driva igenom. Det passar inte mig, jag vill att saker ska hända nu och därför känner jag att jag får ut mer av att vara drivande i min klubb Landvetter Wings. Där kan jag påverka saker och ting på ett tydligt och direkt sätt. Men om jag skulle få frågan av förbundet att vara med och påverka skulle jag definitivt lyssna. Det är framför allt två punkter i innebandy-Sverige som jag stör mig på. Det är fruktansvärt mycket elitfokus, man pratar nästan enbart hur vi ska få fram elitspelare och glömmer stundtals bort att innebandyn är så mycket mer än elit. Vi är fruktansvärt dåliga på att behålla våra aktiva, det är alldeles för många ungdomar som slutar, vi har knappt juniorserier i vissa län. Hur vi får aktiva att stanna inom innebandyn tills de är runt 30 år, det vore en grymt intressant fråga att ta tag i. För det andra måste vi få fart på eliten och bygga attraktivare produkter i superligan och elitserien. I dagsläget är det alldeles för oattraktivt och då menar jag inte själva spelet utan arrangemangen. Det händer för lite, det ska vara en clown som delar ut godis till barnen, lotterier och andra happenings. Hockeyn och fotbollen har fattat att det krävs mer utöver själva spelet för att skapa drag kring produkterna. Det tänket saknas inom innebandyn.

När de stora butikerna inser vilken potential det finns inom innebandyn och satsar hårdare på sporten, då är Klubbhuset som specialbutik rökt!
– Jag tror att omsättningen inom innebandyn totalt sett är för liten för att Stadium och eventuellt någon annan stor drake skulle få för sig att ta upp kampen mot oss. Sedan är det så att vi idag har tagit upp det på en nivå där det inte är helt enkelt att köra över oss även om man har stora resurser. Det hade varit enklare att köra över oss för några år sedan. Men det kan finnas andra möjligheter för drakarna, det kan hända att de ringer på dörren och tar in oss eller någon annan specialistbutik till sitt sortiment i butikerna. Det är ett spår som jag har funderat på.

Att du startade ett eget klubbmärke (X3M) var väl ändå att ta vatten över huvudet?
– Både ja och nej, jag hade nog aldrig gjort det idag om jag fick möjlighet... Det hela började när jag skulle öppna en innebandybutik tillsammans med min kollega Erik och Jan som var ekonomiansvarig frågade varför vi inte kunde ha ett eget märke.”Varför inte?”, tänkte vi. Det var alltså inte vår tanke från början och personligen förstod jag inte riktigt hur svårt det var. Sedan när vi väl körde igång gick det ändå ganska okej för oss. Men vi hade ingen direkt plan hur vi skulle ta nästa steg, som jag idag skulle haft på ett annat sätt. Vi hade för dåliga externa kanaler och fick inte ut tillräckligt stor volym klubbor. Men att vi fick upp en viss volym var grymt imponerande tycker jag. Vi gjorde den resan och det kändes som att vi sålde X3M vid rätt tidpunkt. Hade vi startat upp idag hade vi aldrig varit i närheten av de stora märkena.

Hur mycket sved det att Pixbo Wallenstam vann första SM-guldet 2002 när du var petad?
– Just då sved det naturligtvis väldigt mycket. För mig var det en konstig känsla att jag inte var med på planen när vi vann. Men när guldmedaljerna delats ut var det många som kom fram och gav mig cred att det var jag som hade skapat grunden till Pixbos framgång. Alla positiva ord gjorde det lättare för mig att släppa besvikelsen. Jag hade självklart velat spela, det är inget snack om det, det skulle bara vara löjligt att säga annat. Men bitterheten över petningen släppte jag för längesen. Idag kan jag glädja mig åt att jag vunnit SM-guld.

Det har varit ett omvälvande år på tillverkarfronten – hur tror du att marknaden kommer att se ut framöver?
– Jag upplever att marknaden har stabiliserats om man tittar på de senaste åren. Det finns fem, sex märken som har stabila omsättningar och breda repertoarer i sina portföljer. Sedan finns det ett antal mindre aktörer som försöker slå sig in på marknaden, men det är väldigt tufft att lyckas – Oxdog är den senaste uppstickaren. Jag tror att det även i fortsättningen kommer att handla om de här fem till sex stora märkena. Det kommer säkert finnas några som tänker, ”det här verkar roligt, vi producerar några klubbor”, men som sedan försvinner snabbt. Det är stor skillnad på att slå sig in på marknaden idag jämfört med hur det såg ut för tio år sedan, då fanns det exempelvis inga curve-klubbor. Idag måste man ha en bred repertoar för att ha en chans på marknaden och det kostar mycket pengar. Möjligtvis kan någon uppstickare slå sig in bland de stora, men det känns tveksamt.

Det snackas mycket om dig och Niklas Jihde angående Pixbos och landslagets framgång, men var det inte Anders Hellgård som drog det stora lasset?
– Det var olika beroende på tidsperiod. När jag debuterade i landslaget var varken Jihde eller Hellgård med. De var med först till VM 98 och under de första åren var det jag som var högst rankad bland spelarna. Jihde var lägst i rankingen till en början, han var lite av en barbapappa och petades titt som tätt. Hellgård var en okej center som inte särskilt många tänkte på utöver vi som spelade med honom. Men med tiden gick både Jihde och Hellgård om mig i rankingen. Det handlade dock om hur folk såg på oss som spelare. Anledningen till att vi var så framgångsrika var att vi anpassade oss efter varandra och gav varandra utrymme att glänsa. Kombinationen var svårslagen. Vi krigade på tillsammans, det handlade inte om att den ene drog ett större lass än den andre.

Många tycker att SM-finalerna ska stanna i Malmö Arena. Men ni försäljare vill väl tillbaka till Stockholm och Globen för att kunna kränga fler klubbor?
– Ja, så är det. Totalt sett är Malmö Arena ett stort misslyckande för leverantörerna, det finns knappt några ytor att röra sig på. Arenan är byggd så att sektionerna är begränsade, det går inte att röra sig fritt. Försäljnings- och marknadsmässigt är en arena som Globen mycket bättre då det finns betydligt mer plats. Sedan kan man fråga sig om det viktigaste är att försäljarna ska ha bra utrymme eller om det är bättre att publiken och matcherna får den bästa inramningen? Matcherna i Malmö Arena var en trevlig upplevelse tycker jag, det var mycket folk i hallen och bra stämning, där har jag inga invändningar. Men om jag sitter på försäljarstolen ser jag hellre att SM-finalerna spelas i typ Globen eller en arena som har bättre ytor.