Träna rätt för att undvika skador

Henrik Quist, Peter Runnestig och många fler råkade ifjol ut för allvarliga korsbandsskador. Jag själv var skadad under nästan hela hösten med en stressfraktur i foten. Jag hade det på...

Henrik Quist, Peter Runnestig och många fler råkade ifjol ut för allvarliga korsbandsskador. Jag själv var skadad under nästan hela hösten med en stressfraktur i foten. Jag hade det på känn. Att lyssna på sin kropp är otroligt viktigt. Jag tror att jag tränat för hårt och vilat för lite. Det är dess bättre inte huvudorsaken till de flesta skadebekymmer.

Fortfarande är den kvalitativa försäsongsträningen eftersatt, både hos klubbarna och i sinnet hos många utövare. Att förebygga skador gör innebandyspelaren främst på försäsongen. Alla spelare behöver en återhämtningsperiod efter säsongen. Det krävs sedan kunskap om hur man tränar effektivt för bästa resultat samt en elitmässig inställning. Många slarvar här och tycker att de kan spela lite fotboll och vila under sommaren, istället för att frekvent träna i gymmet med bra övningar.

Att ta en hård löprunda i skogen är bra för konditionen men långt ifrån vad som krävs. Många som kommer upp i seniorspel skulle kunna ta hand om sig så mycket bättre. Här pratar jag om spelare 17 till 24 år, jag förstod själv inte det i den åldern. Självklart kan vissa bara helt enkelt ha otur och dra på sig en skada men man kan göra mycket för att minimera denna ”otur”.

Första gången som jag på allvar kom i kontakt med gym var när jag spelade i Haninge. Det var åtta år sedan och jag var 24. Idag ångrar jag att det inte blev sådan träning under min första del av karriären. Jag körde min innebandy och var nöjd med det. I Haninge var det bra fixat med gym precis bredvid träningshallen i Torvalla. Dessvärre var det oseriöst. Det fanns ingen som visade hur du skulle göra utan vi spelare fick lära av varandra. Därför är personer i klubben som visar hur du ska göra övningarna rätt oerhört viktiga.

När du är i ett gym är det lätt att träna fel. Under åren jag tränat i gymmen brukar det alltid komma fram en vänlig själ och berätta vad jag gjort för fel och berätta hur jag kan träna effektivare. Som
skillnaden på knäböj när du kör med fria vikter eller på maskin.

Även under säsong måste du ta hand om din kropp och träningen måste individanpassas. De som spelat match på helgen kan träna på ett visst sätt och de andra på ett annat. Här är AIK ett föredöme. Att skapa individ­anpassad träning även på planen är inte busenkelt med tanke på hur snålt det finns med träningstider, oavsett nivå. Men man kan individanpassa träningen så att allas behov uppfylls.

Fysprofilen som funnits ett par år är ett hjälpmedel för klubben för att se var spelarna ligger. Men jag tycker inte man ska underskatta den viktiga kultur och kravbild som byggs upp i ett lag om vikten av att träna hårt och rätt. Jag tycker att om du inte klarar vissa nivåer ska du inte gå in och köra med boll och klubba.

Alla korsbandsskador som har drabbat innebandyspelarna är otäcka på alla sätt. Listan blir allt längre och kommer bli en vardag för alla framöver. Vi tränar mer, golven får bättre fäste i och med alla nya hallar och spelet blir mer fysiskt. Innebandyfötter utan ledband är lika vanligt som domare som inte vågar döma mot AIK på hemmaplan. Att inte fler knän går åt helskotta ska vi vara glada för.

Jag vet hur tungt det är att vara borta i ett par veckor eller några månader. Jag vågar inte tänka mig hur det är att tappa en hel säsong på grund av en korsbands­skada. En av mina vänner Mats Blomberg fick lägga karriären i Caperiotäby på hyllan, utan att ha spelat en enda superligamatch, efter två års skadehelvete med korsbandet. Innebandylivet är inte alltid rättvist.