Verkligheten har kommit ifatt Stockholmsklubbarna

Den organisatoriska och ekonomiska verkligheten har nu på allvar kommit ifatt de gamla ”storlagen” från Stockholms förorter. Senast i raden av lag som nu tvingas lämna den superligan är Balrog...

Den organisatoriska och ekonomiska verkligheten har nu på allvar kommit ifatt de gamla ”storlagen” från Stockholms förorter. Senast i raden av lag som nu tvingas lämna den superligan är Balrog från södra Stockholm.

Förortsföreningarna har inte längre muskler att mäta sig med lagen ute i landet. Organisationerna i föreningarna brister i flera avseenden. Man har inte den ekonomiska uppbackning som krävs från berörda kommuner och det lokala näringslivet.

Det är vidare mycket svårt att få tag i funktionärer som i stora drag ideellt på sin fritid i föreningarna skall jobba med ekonomi, marknadsföring, evenemangsfrågor mm. Den helt nödvändiga publikmässiga uppslutningen är obefintlig. Exempelvis Warberg har lika många funktionärer igång i samband med sina hemmamatcher som Balrog har i publiksiffror. Vem som helst begriper ju att detta inte håller i längden.

Det som dock är positivt med innebandyn Stockholm är att detta distrikt i särklass får fram flest talanger inom ungdoms och juniorinnebandyn. Så länge föreningarna har brister i sina organisationer kommer vi på sikt inte att kunna ta hand om alla dessa utan de kommer successivt att plockas till andra klubbar ute i landet. Just talangutvecklingen i Stockholm är orsaken till att distriktet ändå kan hålla sig ”flytande” i de högre divisionerna. Men mer än så kommer det tyvärr inte att bli.

Vad skall vi då göra i Stockholm? Framförallt måste klubbarna inse problematiken. Jag tror att detta sker just nu. Därefter måste ett radikalt nytänkande prägla Stockholmsklubbar där man sätter den organisatoriska och ekonomiska verkligheten i fokus och bygger upp långsiktigt hållbara föreningar/konstellationer.

Varumärket är mycket betydelsefullt i dagens elitidrott.

Tyvärr tar det lång tid att bygga upp ett sådant. I Stockholm finns bara sådana varumärken i de etablerade storklubbarna såsom AIK, Hammarby och Djurgården.

På den rent sportsliga sidan finns kompetensen både hos ledare och spelare i Stockholms. Där ligger inte problemen just nu.