Akut brist på spelare och ledare över hela landet?

Så här års ser innebandyvärlden väldigt olika ut i klubbarna runt om i landet på alla serienivåer. En del jobbar redan nu hårt för att nästa säsong skall bli den...

Så här års ser innebandyvärlden väldigt olika ut i klubbarna runt om i landet på alla serienivåer. En del jobbar redan nu hårt för att nästa säsong skall bli den bästa någonsin, medan andra inte vill börja tänka på den nya säsongen förrän tidigast efter midsommar.

Föreningarna som vill räta ut frågetecknen från den gångna säsongen har bråda dagar innan semestern. Det råder en AKUT brist på spelare och tränare som vill, och kan, lägga en stor del av sin fritid på innebandyn.

En kompis till mig som inte ens är tränare har tackat nej till tio tränaruppdrag under våren, han berättar för mig att en del föreningar mer eller mindre verkar desperata.

Och han är inte ensam om att få frågan.

Det är många klubbledare som sliter ut sig för att formera en ledarstab och en spelartrupp som motsvarar målsättningarna.

När det finns elitlag som har svårt att hitta personerna som vill lägga ner tiden och engagemanget, kan man bara ana hur mycket svårare det kan vara att hitta någon till division I, division II, division III...

Hur många coacher och ledare är beredda att "offra" två-tre kvällar i veckan och en stor del av helgerna för att leda ett lag? Det finns alltid klubbar med lite större budget, men ofta är ersättningarna för tränarna under superligan på nivåer under 30 000 kronor per säsong. Är du ledare och är runt 30–45 år håller du kanske på att bygga din familj och det sållar bort oerhört många tilltänkta ledarämnen.

Jag menar inte att det är någon kris eller ny situation för innebandyn, men varken spelare eller ledare växer på träd. När det handlar om spelarsituationen att se om sitt hus inför en ny säsong så pratar 99 av 100 klubbar om att de satsar på unga spelare från egna leden eller någon samarbetsklubb när det inte finns några etablerade spelare att värva eller fylla upp trupperna med.

För att ta ett snabbt exempel från superligan har jag en känsla att AIK som haft ”enkelt” att knyta till sig stjärnförvärv de senaste åren blivit förbisprungna av klubbar ute i landet som har mer att erbjuda.

Därför tvingas nu AIK för första gången sedan de tog steget upp i högsta serien slåss om ”de andra spelarna” som de kanske inte tidigare visade lika mycket intresse för. AIK har helt plötsligt hamnat i situationen att de måste gå ut med klyschan: ”Vi byter inriktning och satsar på nya talanger”.

Jag tycker det ska bli vansinnigt intressant att se om AIK kan göra ofärdiga spelare som håller för en toppstrid i superligan.

Jag är säker på att de klubbar som året runt bevakar spelar- och ledarmarknaden kommer att lyckas bäst under Silly Season. Alla kan läsa en tabell eller en poängliga, men det är något helt annat att verkligen utvärdera spelarmarknaden på olika nivåer.

Inom fotbollen och ishockeyn finns det heltidsanställda sportchefer och eftersom alla spelare får en bra lön är det mycket lättare att övertala någon att flytta. För en innebandyklubb blir det ett megajobb att locka till sig nyförvärv när man samtidigt måste kunna erbjuda ett jobb eller en plats på universitetet till spelaren/tränaren – och kanske även till sambon.

Det finns inte tillräckligt med spelare och ledare till alla lag som vill framåt. Men framförallt finns det inte nödvändiga ekonomiska resurser att knyta till sig ledarna, eller de etablerade spelarna som kan leverera. Det finns såklart de som brinner för sporten oavsett ersättning eller tider men utbudet av dessa är ändå begränsat.

Kanske är det därför som jag ständigt vid den här tiden på året som jag får mängder av mail från föreningar på klara ”världsspelare” som ofta är helt okända rookies utan kanske nödvändiga meriter.

Jag avundas inte alls alla ledare runt om i landet som fortfarande jagar febrilt efter ledare och spelare. Men jag säger lycka till allihop för det svåra jobbet måste göras för att laget ska gå framåt.