28 år i innebandyns tjänst men vad är det här?

Detta brev skriver jag som privatperson, samt i viss mån även som tränare för KAIS Mora IF:s herr- och juniorallsvenskalag. Självklart har det även en stor anknytning till mitt jobb...

Detta brev skriver jag som privatperson, samt i viss mån även som tränare för KAIS Mora IF:s herr- och juniorallsvenskalag.

Självklart har det även en stor anknytning till mitt jobb (om jag snart har något kvar), då det till stor del kommer handla om NIU certifieringen. Jag kommer även ta upp lite egna funderingar som jag inte vill ha svar på men som vissa av er kanske borde ta till er och fundera över.

I snart 30 år har jag varit verksam inom innebandyn med diverse uppdrag, både nationellt och internationellt. Min kärlek till idrotten har övervunnit mycket och för mig har klubben i Mora alltid varit mig närmast. Sedan 1999 har jag dessutom varit huvudansvarig över ett av Sveriges framgångsrikaste innebandygymnasier och huvudmålet med verksamheten har alltid varit och är fortfarande, att utbilda framtida ELITSPELARE.

När nu GY11 skulle sjösättas, vaknade idrottsrörelsen sent omsides till liv. Någon tänkte dessutom till inom innebandyn och skulle skapa något eget, för att utveckla innebandyn. En bra tanke, men utan hänsyn till vad som hänt tidigare och hur verksamheten hos bl a de certifierade REK:en fungerat. Allt tidigare arbete var inte värt ett ?ruttet lingon?

Personligen känns det som jag fått en rejäl ?käftsmäll?. Personer jag trodde var uppriktiga och uppskattade att man var delaktig i innebandyns utveckling har visat sig vara något helt annat. Sådant tar tid att komma över, men jag kommer sova gott om nätterna även i fortsättningen. SIBF väljer att att "spetsa" till utbildningsverksamheten, men gör det istället genom att minimera möjligheterna för spelare, skolor och dess samarbetspartner.

Detta gör man genom att fabricera orsaker till att inte ge vissa skolor NIU certifiering. Den mest påhittade och lustiga är, geografiskt läge. För vem gäller det?

Samtliga orter ligger där de ligger och kan inte flyttas. Om orten ligger bra eller dåligt till geografiskt, beror ju helt på från vilket håll man ser det, eller?

Min tro till innebandyn som underhållande idrott kommer nog aldrig försvinna, men det idrottspolitiska spelet som förekommer, gör att tron på rättvisa och att alla får samma ärliga möjligheter är i stort sett bortblåst.

Jag missunnar ingen skola att få NIU, men när några fått och andra inte kan man helt enkelt undra. Hur är det möjligt? Om nu meningen med NIU är att utveckla och fostra blivande elitspelare, så finns det få skolor och dess samarbetsförening som kan visa upp en så stor sportslig framgång som vi kan. Vi har dessutom fått ratade (?)andra/tredje sorteringen (?) att blomma ut i rätt miljö.

Topplaceringar år efter år i både USM och Junior SM, herr- och damlag på elitnivå och som alla vet hade detta troligtvis inte varit möjligt utan samarbetet med innebandygymnasiet.

Sanningen är också att det i samtliga lag är övervägande spelare som går eller har gått på S:t Mikaelsskolans innebandygymnasium. Är det inte detta som är meningen med hela verksamheten? Eller är syftet något helt annat? SIBF har också vid flera tillfällen använt Mora som ett lysande exempel på hur bra en verksamhet kan fungera vilket också då ledde till REK-status.

Vad hände sen? (I första rundan försvann 8 av 12 REK) Har vår verksamhet blivit så dåligt att vi helt plötsligt inte ens räknas bland de 22! bästa (det gick visst att ändra ett beslut) i Sverige. Mora som av många, ute i verksamheten och innebandylivet, anses vara topprankat bland innebandygymnasierna.

Nu finns det stor risk att det blir en stor principiell sak, vilket tyvärr då leder till ett tillbakasteg i den idrottsliga utvecklingen. Mina förhoppningar är ju självklart att det finns någon person som tänker, OJ vi har gjort en liten blunder. Innebandyn är den näst största lagidrotten efter fotbollen, men har färre NIU än ishockeyn.
Vill också avslut med och säga att jag är riktigt bitter och besviken, men det kanske ni redan förstått.

Med hopp om en bättre framtid!