Slut på känslorna och var höll publiken hus?

Äntligen är superliga säsongen igång. Det var med en spänd förväntan jag åkte till Hovet denna lördagseftermiddag. Derbymatchen mellan Balrog och AIK som inledde superligasäsongen 2010/2011 blev en ganska avslagen...

Äntligen är superliga säsongen igång. Det var med en spänd förväntan jag åkte till Hovet denna lördagseftermiddag.

Derbymatchen mellan Balrog och AIK som inledde superligasäsongen 2010/2011 blev en ganska avslagen historia som AIK vann med 4-6. De två första perioderna kunde mest liknas vid en avslagen läskedryck och knappt det, i den tredje kunde AIK göra ett ryck målmässigt men inget av lagen visade någonting.

Jag undrar hur Stockholms innebandyförbund har tänkt, det var nästan tomt på läktarna trots att man kan utläsa på det officiella matchprotokollet att det var 2717 åskådare i hallen.
Varför har man inte bjudit in ungdomslag och på så sätt höjt både stämning och publiksiffran (den korrekta).

Innan första matchen hörde jag personer undra:

# Är Carolina Gynning här och kollar på sin pojkvän som spelar i Balrog?

# Hur ser Micke Karlssons form ut, är överkilona från förra säsongen borta.

Kim Nilsson var nästan osynlig hela matchen men gjorde ett snyggt mål i tredje perioden. Publiksiffran, måste påpekas igen - var befann sig de 2717 åskådarna. Det kan som högst varit 700 åskådare i hallen, resten kanske var ute i korridorerna.

Micke Karlsson i Balrog ramlade flest gånger av alla, så fort det blev kroppskontakt ramlade han likt en italiensk fotbollsspelare. Tråkigt att se, men han var den klart bästa spelaren i Balrog.

Den nya protestregeln drar ett löjets skimmer över vår sport, hoppas att spelare och domare kan mötas någonstans i mitten när det gäller snack och spontana reaktioner.

Efter matchen mellan Balrog och AIK kändes som att botten var nådd, nu kunde underhållningsnivån bara bli bättre...
Caperiotäby mötte Storvreta och redan efter några sekunders spel var dagen räddad!

Båda lagen satte högsta fart från första tekning och släppte inte av på någonting förrän sista sekunden var spelad. Caperiotäby tog ledningen i sitt första anfall, hastigt och lustigt (beroende på med vilka ögon man ser det) så hade Stockholmarna ledningen med 3-0 och tränarparet Pettersson/Brottman i Storvreta tvingades till en rekordtidig timeout i den tionde minuten.

Jag tycker att Caperiotäby är det hetare laget och man bjuder upp till en rejäl dans, som mest har man ledningen med 6-2 men Storvreta äter upp underläget sakta och säkert. I andra halvan av matchen kliver Kung Mika Kohonen in i handlingarna.

Det ser inte så svårt ut det han gör men det är hög klass på Kohonens insatser, utan att egentligen glänsa gör den finska stjärnan ett mål och fyra assist, tre av assisten gör Hannes Öhman lika många mål på och man undrar vad Hannes skulle vara utan Mika.

Jag vet inte hur jag skall uttrycka mig så det inte missuppfattas, men Storvreta förtjänade inte att vinna den här matchen. Man gör det trots allt och självklart förtjänar den som gör flest mål att vinna matchen...men ni som var där förstår nog vad jag menar.

I Caperiotäby var den före detta Storvretabacken Mattias Mikulski bäste spelare tycker jag, man såg att han var taggad av att möta sitt förra lag. Han var överallt i försvaret och slet oerhört, han var grymt bra helt enkelt.

I den andra matchen för kvällen blev Hannes Öhman utvisad två minuter för att han sa till domaren "jag står ju bara stilla" det hände precis framför mig där jag stod och fotograferade och regeln drar ett löjets skimmer över sporten.

Inför en 3-5 sekundersregel för spontana reaktioner!

Vad är det ”regelmakarna” vill egentligen? Sport handlar om känslor och här går man in och försöker uppnå någon slags kadaverdisciplin bland spelare mitt i ett krig. (Tänk er den där griniga matchen när domarna kommer ur blanas, blir hela lag utvisade då?) Vill man ha känslolösa marionetter som gör upp om poängen, inga känslor alls inblandade - bara tysta krigare. Sorry, det här gynnar inte sporten, släpp in känslorna i matchen igen domarn.