När ska innebandyn säga stopp?

Jag är så förbannat trött på att få ta del om smarta paketlösningar där två hyfsat stora föreningar slås ihop till en stor enhet. Det spelar ingen roll om sammanslagningen...

Jag är så förbannat trött på att få ta del om smarta paketlösningar där två hyfsat stora föreningar slås ihop till en stor enhet. Det spelar ingen roll om sammanslagningen görs i Karlstad, Örebro, Västerås, Stockholm eller Göteborg. Jag tror inte på att en sammanslagning är lösningen för att nå sportslig framgång.

Jag tror att konkurrensen på hemmaplan stärker varje förening men framför allt innebandyn på orten. Därför vill jag aldrig höra talas som en sammanslagning mellan exempelvis Dalen och Umeå City eller Storvreta och Sirius. Effekten av en sammanslagning mellan två föreningar på högre nivå lyckas nämligen aldrig i innebandyn. Det är ofta bara en konstruktion för att de tappra eldsjälarna i varje enskild klubb inte orkar driva skeppet själva. Många tycks tänka, bara om vår största konkurrent på orten försvinner blir allt jobb lite lättare.

I ett längre perspektiv är det svårt för Umeå och Uppsala att ha två lag i superligan. Men i samma långa perspektiv tror jag det måste få finnas ett eller flera jagande lag på en ort för att distriktets eller stadens bästa lag ska nå framgång. Konkurrensen sporrar oavsett om det är ungdomslag eller seniorlag.

Vi hade 1 500 klubbar inom svensk innebandy för ett par år sedan. Snart är vi nere i hälften om trenden fortsätter. Alla pratar om elitsatsningar hit och dit och vägen dit är tydligen att slås ihop med största konkurrenten. Att satsa på ett ”A-lag” som siktar uppåt och ett ”Utvecklingslag” i någon division under som jag personligen helt kallar B-lag. Jag anser inte att det är lika kul att som IBK lag 1 slår IBK lag 2 med samma klubbmärke.

De som är med och arrangerar en sammanslagning tänker ofta kortsiktigt och på ett elitmål. Men hur utvecklande är det egentligen om de killar och tjejer som siktar mot eliten bara har ett lag att sikta emot?