Senaste nytt
VM-magasin
"Kreativa forwards grejade guldet"
FÖLJ INNEBANDYMAGAZINET:
![Facebook]()
![Instagram]()
![Twitter]()
ANNONS
Innebandymagazinets Ove Johansson, med tränarmeriter från IKSU och Skellefteå, analyserar varför Sverige tog VM-guld 2009!
”Sverige vinner i år guldet av den enkla anledningen att de var klassen bättre än övriga nationer. Jag skrev tidigare att det finns tre sätt att vinna en match på: spela ut -, mala ner - eller kriga/grisa ner motståndet.I detta VM spelade Sverige ut sitt motstånd eller malde ner det. Det var aldrig någon motståndare som kunde sätta emot så mycket att Sverige behövde vinna på det tredje sättet. Sverige var helt enkelt överlägsna tekniskt, taktiskt och fysiskt. I finalen så tycker jag att de grundlägger segern i första perioden genom att långa perioder etablera tryck i schweiziskornas zon (de maler sakta men säkert ner motståndet). Schweiz som spelar på två femmor får till slut betala för detta genom att de blir trötta och begår fler enkel misstag.
Femman med Reinestrand, Krantz, Widar, Wikström och Kristofferson var den femma som etablerat spelet allra mest och verkligen satte tryck på schweiziskorna. Tyvärr tycker jag kedjan var lite felkomponerad, det var nämligen ingen som naturligt sökte sig till avslutspositioner (som till exempel Emelie Lindström) utan de sökte i stället position där de lätt kunde bli spelbara. Detta till trots så tycker jag att Sveriges andra femmor får skörda frukten av denna femmas konstanta tryck i Schweiz zon, vilket leder mig in på att jag ändå tycker att de gör en bra prestation trots att poängproduktionen i stort sett uteblev i finalen (ett mål).
Vaara valde till detta VM kreativa forwards och stabila backar, i framtiden tror och hoppas jag att det även kommer att behövas kreativitet på backplats (jag hoppas verkligen att de andra nationer utvecklar sitt spel och höjer sig en nivå och att det då också kommer att behövas kreativa backar känns som en självklarhet).
Hermine Dahlerus fick MVP och jag tycker verkligen att hon var viktig för Sverige, både på och utanför planen. Hon tog pressen på sina axlar och hon klarade det galant.
På internationell nivå tycker jag att Hanna Pettersson fick ett litet genombrott, hon känns trygg och är väldig pigg och aktiv i sitt målområde. Karolina Widar, Victoria Wikström, Sara Kristoffersson, Lisah Samuelsson och Hermine Dahlerus tycker jag är de spelare som internationellt håller en högre nivå av en och samma orsak, nämligen deras fysiska status. Naturligtvis har de grymma kvaliteter som innebandyspelare, men jag tycker att det är deras kondition och fysik som gör att de kan utföra samma saker under tre perioder … något som också gör att Sverige känns tunga och kan mala ner samtliga nationer. Och att mala ner ett lag tycker jag personligen är en större fröjd för ett tränat öga, än när ett lag spelar ut ett annat.
Jag avslutar med att ge lite cred till Vaara för detta och hoppas att unga spelare i Sverige tar efter. För i toppen kommer marginalerna att bli mindre och mindre och då vill man gärna ha dom på sin sida.”
