Första kraschen kom när Jonas blev myndig

Innebandytränaren Jonas Petterssons första krasch på grund av spelmissbruket kom precis när han blivit myndig. Jonas själv gjorde allt för att hemlighålla den onda cirkel han hamnat i.

– Min mamma dog när jag var sju år. När jag fyllde 18 fick jag tillgång till mitt arv efter henne på 80 000 kronor. På några månader var de pengarna slut.

– Jag hamnade i ett ekorrhjul. Jag sa att jag lånade av mig själv. Jag kunde exempelvis ta ut 5 000 kronor från min bankbok och lova mig själv att sätta tillbaka pengarna efter helgen. Men då jag förlorade blev det i stället en hetsjakt på mig själv där jag kände att jag var tvungen att spela tillbaka de pengar jag hade förlorat.

- Ju sämre jag mådde, desto mer spelade jag för att lindra ångesten.
När de egna pengarna var slut började Jonas i stället stjäla – från sin egen familj.

– Jag förfalskade min brors namnteckning för att kunna få ut pengar från hans bankbok. Jag tänkte förstås vinna tillbaka pengarna och återställa allt, men det blev bara värre. I den situation jag hamnade i tänker man inte rationellt.

- Jag började ljuga och hålla koll på posten hemma så att pappa inte skulle kunna se kontoutdragen från banken. På den tiden var spel belagt med mycket mer skuld och skam än det är i dag.

Detta är en text som publicerats i Innebandymagazinet