Jag har alltid gillat den hårda, lite ryska stilen

För att generalisera. Som tränare för ett damlag måste man vara på sin vakt. Lugn och värme i framtoningen och strykande medhårs, annars kan de små liven bli ledsna och...

För att generalisera. Som tränare för ett damlag måste man vara på sin vakt. Lugn och värme i framtoningen och strykande medhårs, annars kan de små liven bli ledsna och springa hem till mamma och gråta. Och de kan inte matas med för mycket taktik, det är mer än vad deras tankspridda hjärnor klarar av. Annat är det med stora, starka och okänsliga killar. De vet hur man tar kritik och har gott om logisk kapacitet för att ta till sig taktiska genomgångar. Då kan väl inte damer ha herrtränare och vice versa?

I somras basunerades nyheten ut – Rune Engström skulle träna ett damlag. Han som enbart hade beblandat sig med herrar tidigare. Vid sin sida skulle han ha domarlegenden Bjarne Wesenlund som inte heller han hade några sådana erfarenheter. Hur i all sin dar skulle detta gå?

Jo hittills, ska jag tala om, har det gått som en enda sprudlande vals. Så det kanske är dags att sluta generalisera. Vi har hittat precis det vi behövde. I Surte fanns en önskan om rakare rör. Vi ansåg oss behöva en rejäl spark i röven för att utvecklas. Undertecknad var den första att skriva upp på det. Sedan har jag alltid, av någon outgrundlig anledning gillat den hårda, lite ryska stilen. Klarhet och tydlighet utan gråzoner. Pekande med hela handen. Gärna visselpipa. I dessa två herrar hittade vi det vi sökte. Jag vill helst inte tro att Wesenlund/Engström har de här egenskaperna för att de uteslutande har haft med tuffa grabbar att göra förut men märkligt nog hittade vi inte det vi ville ha i de gamla beprövade rävarna till damlagstränare.

Visst finns det skillnader mellan män och kvinnor, de mest odiskutabla är de rent fysiska. Men att utgå ifrån att damidrottare överlag kräver en mildare behandling av sina tränare känns som ett fruktansvärt förlegat tankesätt även om det säkerligen fortfarande stämmer på många håll. Traditionens makt är stor och gamla mönster är svåra att jobba bort. Ett steg på vägen skulle dock kunna vara att skippa idéerna om att stoppa in herr- och damtränare i varsitt fack.