Så funkar det i Schweiz!

Den andra EuroFloorball Cup-turneringen för året går av stapeln i Winterthur, som för någon månad sedan firades som storstad då antalet invånare just stigit över 100 000-gränsen. Staden är en...

Den andra EuroFloorball Cup-turneringen för året går av stapeln i Winterthur, som för någon månad sedan firades som storstad då antalet invånare just stigit över 100 000-gränsen. Staden är en av Schweiz största när det gäller innebandy, med SML-lagen
Red Ants Rychenberg Winterthur (dam) och HC Rychenberg (herr).

Eulachhallen, där turneringen spelas, ligger med 15 minuters gångavstånd från stationen. En optimal hall för turneringen. Under turneringens första dag blev jag väldigt vänligt bemött av säkerhetspersonal, funktionärer och arrangörer. När jag skulle hämta min pressackreditering skämtade den ansvariga lite: "nej, nej det går inte...." på ett lite charmigt sätt.

Det verkar som IFF och annat innebandyfolk i beslutsposition lärt sig lite av vad som hände under EFC i Finland i början av året, där media inte kunde utföra sitt jobb, då de hela tiden blev bortmotade av besvärliga vakter.
Det var den här gången inte några problem att göra intervjuer efter matcherna. Efter Wiler-AIK gick jag ut på planen och frågade Niklas Jihde om en pratstund, snabbt och enkelt. Som det ska vara!

EFC i Winterthur har alla förutsättningar att bli en bättre turnering än den som gick i januari. I Finland fick damerna spela i en sämre hall. Så är inte fallet i Schweiz. Damerna spelar visserligen i en hall med lite mindre läktare, men den håller måttet eftersom damerna ändå drar mindre publik än herrarna.

Det enda som är lite olyckligt är att dam- och herrmatcherna pågår samtidigt. Det är omöjligt för hemmapubliken att både följa Wiler-Ersigens och Dietlikons gruppspelsmatcher. Herrarna har å andra sidan en liten nackdel av att deras hall bara rymmer 1 500 personer, vilket är lite för lite för slutspelsmatcherna, framför allt finalen.

Den schweiziska publiken är också värd att hylla. "Heja Wiler heja" kunde man höra matchen igenom igår. Trots att laget förlorade stödjer ändå fansen klubben på ett härligt sätt.

Slutligen. Jag hoppas att EFC i Winterthur blir en vändpunkt när det gäller hur bland annat media behandlas. Den första dagen pekade mot det. Kanske kan kommande arrangörer lära sig hur man gör en turnering till en fest.