Revanschlustan är stor

Förbundet har gjort en långsiktig målsättning med att vara världsmästare 2010. Jag tror inte att spelarna som förlorade VM-finalen 2006 kan trösta sig med det. Besvikelsen över att ha förlorat...

Förbundet har gjort en långsiktig målsättning med att vara världsmästare 2010. Jag tror inte att spelarna som förlorade VM-finalen 2006 kan trösta sig med det. Besvikelsen över att ha förlorat i sudden i en match som man ledde med 3–0 är alldeles för stor. Ännu större för att det var en final. Dessutom i Globen och mot Sverige.

Vi var det bättre laget. Kanske inte i alla 67 minuter men i alla fall i stora delar av matchen och absolut i förlängningen. Finland försökte spela innebandy, medan Sverige bara ville hålla rent framför Domeij och inte riskera något. En taktik jag tycker är konstig eftersom Finland är det enda laget i världen med en 100–procentig staffskytt. Hade Kohonen fått chansen är jag helt säker på att han satt den, han är omutlig som straffskytt.

Att det sedan avgörs på en utvisning efter en domartabbe gör VM-finalen till ytterliggare ett mörkt kapitel i den finska innebandyhistorien. I stridens hetta tänkte inte Peik klart. Han blev nertryckt av både Quist och målvakten och sedan brann det för honom. En förstålig grej, i den situationen, men oerhört synd att något sådant ska avgöra.

Jag trodde helt klart att Finland skulle vinna och jag tror att om matchen skulle spelas igen hade vi vunnit. Tyvärr får man ingen sån chans. Men jag vet att vi spelare från Finland kommer vinna VM. Och det snarast möjligt. Revanschlustan inför Tjeckien 2008 är riktigt stor.

När turneringen börjar i Ostrava och Prag kommer vi ställa upp med det bästa laget i världen. Då krävs det mer än förlängning för att stoppa oss.