Hur länge orkar tränaren?

Det är ett hårt jobb att vara tränare i elitserien. Kanske för hårt? Hur länge orkar man vara huvudansvarig tränare med de förutsättningar som råder i elitserien i dag? Egentligen?...

Det är ett hårt jobb att vara tränare i elitserien. Kanske för hårt? Hur länge orkar man vara huvudansvarig tränare med de förutsättningar som råder i elitserien i dag? Egentligen?

Planera roliga träningar med syfte. Låta alla i truppen få chansen samtidigt som man ska spela ihop fasta femmor. Alltid fatta rätt beslut i matchsituationer. Se till att alla mår bra (även de som får sitta på bänken). Ringa in ersättare för sjuka spelare till träning med kort varsel. Ha koll på vilka spelare som ska värvas till nästa säsong. När som helst vara tillgänglig för media. Gulla med diverse sponsorer Känns det igen? Ja, listan på vad som förväntas av en tränare kan göras hur lång som helst.

Tränaren är i en utsatt position. Roligt och givande, också viktigt och krävande. Förväntningarna från styrelse, spelare och övrig omgivning motsvarar lätt ett heltidsjobb. Och så får man inte glömma de förväntningar man har på sig själv!
Men hur många har ett arvode som motsvarar den arbetsbördan och det ansvar man åläggs? Få föreningar har i dag förutsättningar för eller prioriterar ett arvode som kan försörja en tränare med familj och barn. De flesta tränare måste kombinera tränarsysslan med ett annat arbete bara för att få ekonomin att gå ihop. Vilket innebär att man i praktiken jobbar långt mer än heltid.

Ibland verkar det som om man måste vara under 30, singel och
deltidsarbetande idrottslärare för att fixa det ­ alternativt att man är begåvad med en extremt förstående familj som är lika innebandytokig som man själv för att tillvaron ska kännas rimlig. Visst - tränarsysslan är självvald och man gör det för det är kul. Men hur länge orkar man? Och förlorar inte elitserien kompetens när man inte kan få det att gå ihop längre?

Jo, precis så är det. Många duktiga tränare med erfarenhet orkar inte så länge. De får det inte att gå ihop med att jobba 150 procent samt ha ett socialt liv med familjen och väljer att lämna elitserien helt eller ha ett betydligt mindre engagemang. Trist för innebandyn! Nu ser visserligen framtiden lite ljusare ut, eftersom innebandysporten växer sig starkare för varje säsong och det kommer med all säkerhet att komma bättre ekonomiska förutsättningar i framtiden.
Men jag tror även att det är en prioriteringsfråga. Det måste ligga i alla elitföreningars intresse att vi får behålla de bästa tränarna inom just elitserien. Är det så att det känns lättare att lägga en högre budget på spelararvoden än på tränaren? I så fall kanske det är dags att omprioritera. Det är också läge för tränarna att hitta ett forum där man kan driva gemensamma frågor gentemot elitserieföreningarna.

Så kära elitföreningar! Ni vill väl inte fortsätta att förlora de bästa och de mest erfarna tränarna vi har i landet, bara för att arbetsvillkoren som erbjuds är för dåliga i längden!