Fult spel ska inte löna sig

Såg matchen Falun­-Balrog och fick mig en funderare. Produkten innebandy gör mig besviken. Vad är det vi visar upp? 3 x 20 effektiv speltid men så få spelkombinationer och målchanser....

Såg matchen Falun­-Balrog och fick mig en funderare. Produkten innebandy gör mig besviken. Vad är det vi visar upp? 3 x 20 effektiv speltid men så få spelkombinationer och målchanser. Det värsta är hur brutalt fult spelet på banan är. Att sporten har domare och kommentatorer som helt och fullt accepterar detta brutala spel i ryggen.

Tänk så enkelt det är att i försvar enbart spela stenhårt på kropp, spring in i ryggen, slå med klubban, tackla allt och alla. Det blir ändå enbart frislag ibland. Oftast blir det försvarande laget som tjänar på denna bedömning, man vinner bollen och kan snabbt spelvända.
Faluns 3-­3-kvittering är typexempel på detta. Balrogspelare som löper mot sarg blir hårt tacklad i ryggen, faller in i sargen ­ bollen tar Falun som direkt spelvänder och Johannes Skog gör 3-­3. Eller som när Faluns Andreas Johansson omfamnar Balrogs Kim Callin vid sargen och Callin armbågar Johansson i ansiktet. Domarna dömer frislag Balrog? Vill vi verkligen att vår innebandy ska se ut på detta sätt?

Får också en känsla av, från många tränare och ledares uttalanden, att det är positivt att smälla på och trycka till. Jag kanske är naiv som vill se lirare, snabbt passningsspel och anfallskombinationer. Att det inte ska löna sig att spela hårt i ryggen och använda klubban som en lie. Har verkligen någon funderat på vad det är som gör att människor betalar 50 till 150 kr för att se vår sport? Är det tacklingar i ryggen? Tycker det är dags att börja tänka till hur vår sport ska uppfattas. Jag trodde i min enfald att innebandy var och skulle förbli lirarnas sport. Visst gäller väl fortfarande slogan "hänger du inte med är du inte tillräckligt snabb". Men det är klart, den som inte hänger med kan ju alltid hålla fast eller tackla ner någon i ryggen!

Jag vill påstå att det finns tränare och tränare. Tränare som arbetar utvecklingsmässigt med sina spelare i syfte att spelarna ska bli bättre på detaljer som till exempel spelförståelse. Men inom innebandy verkar några offentligt mera fokusera på domarnivå och fysiskt försvarsspel i form av tacklingar främst i närheten av sargen! Men det är klart det är lättare att få snabba resultat för laget om man har dåliga spelare som genom fasthållningar kan stoppa en bättre spelare. Därför vill dessa tränare att nivån ska höjas, det vill säga tillåta ännu mera fysiskt våld på planen.

Att utveckla klubbteknik, spelförståelse och skott tar naturligtvis mycket längre tid än att lära ut fysisk närkontakt. Tjuvknep kommer alltid att vara den sämre spelarens stora chans att stoppa en bättre. Självklart ska det vara fysisk närkontakt utifrån vad reglerna säger, men då talar vi om skuldra mot skuldra i kamp om bollen. Men inte det hårda spelet i ryggen, slagen, omfamningarna och fasthållningarna. Detta måste vi få bort.

När de flesta andra stora idrotter som fotboll och ishockey tar krafttag och stärker upp regelbedömningarna, ja, då verkar innebandyn gå åt motsatt håll. Nej, fram för att vår sport håller liraren i främsta ledet. Då kommer förmodligen våra publiksiffror att skjuta i höjden. Detta har verkligen inträffat för både fotbollen och ishockeyn.