Bara två svenska dopningsfall

Svensk innebandy har varit förskonat från dopning de senaste tio åren. Det senaste dopningsfallet inträffade 1996. – RF gör över 100 dopningstester inom innebandyn varje år, säger Jan Lindberg, antidopningsansvarig på SIBF, till Innebandymagazinet.se.

Morön IBK 1992. Skövde IB 1996. Där hittar vi de enda två kända dopningsfallen inom innebandy. Moröns herrspelare använde en förkylningsmedicion och fick en månads avstängning. Herrspelaren i Skövde lånade en kompis Bricanyl (astmamedicion) och hade då inget läkarintyg. Domen? Sex månaders avstängning.

– Dopning är inget problem inom innebandy, konstaterar Jan Lindberg.

Arbetar ni på förbundet aktivt med antidopningsarbete?
– Nej, det kan jag faktiskt inte säga att vi göra. Det vi gör är att informera lagen och spelarna om vad deras skyldigheter är.

Kraven på de 26 elitföreningarna är att de måste rapportera till Riksidrottsförbundet (RF) var och när de tränar och spelar matcher. RF tar dessutom ut 15 landslagsmässiga spelare på herr- respektive damsidan. Dessa måste tre gånger i veckan rapportera var de finns så att de är tillgängliga för RF:s dopningskontroller.

- Det genomförs många dopningstester. Över 100 varje år. De är oannonserade kontroller men jag vet ju att de alltid kommer när vi är på Bosön eller har andra längre läger på hemmaplan.

Tester utförs på slumpmässigt utvalda spelare från eliten och längre ner i seriesystemet.