Nilsson, Pettersson och Lundström och jag

Årets VM har inte fört sporten vidare speciellt långt. Ett dåligt arrangemang och pinsamma publiksiffror raderar inte ut Kalle Anka-stämpeln. Det var som om man inte marknadsfört VM alls och...

Årets VM har inte fört sporten vidare speciellt långt. Ett dåligt arrangemang och pinsamma publiksiffror raderar inte ut Kalle Anka-stämpeln. Det var som om man inte marknadsfört VM alls och vanligt folk i Fredrikshamn visste knappt att det pågick. Konstigt att staden som har två av de bästa lagen i Danmark visade så svalt intresse. När slutspelet kom igång vaknade medierna i Sverige till något men det är skittråkigt att ett VM-guld i en av Sveriges största sporter inte betyder mer. Speciellt då man inte slåss i innebandy (jämfört med hockey), eller släpper ut otroligt mycket koldioxid (jämfört med den hopplöst populära motorsporten), eller att anabolastora lår inte premieras (jämför med fotboll där man undrar mer och mer hur många som tagit nandrolon genom tiderna).

Sveriges insats är knappast imponerande. Förutom att de faktiskt kunde vinna trots de svaga avsluten och fantasilösa spelet. De var bäst och helt klart värda vinsten dock. Nu är det kört, tänkte jag när Finland gjorde 1-0 under den fjantiga utvisningen svenskorna fick i matchinledningen. Det här blir för tungt att bära, mumlade jag på läktaren och tänkte just på svårigheterna med att få till skotten. Det är skönt att man kan ha ruskigt fel ibland. Speciellt i tredje perioden visade Sverige varför de är världsmästare med ett tjusigt spel och vilja i ögonen.

De andra lagens insatser varierade. Schweiz spelade rolig innebandy. I bronsmatchen gick det rysningar på läktaren när de visade upp sina välplacerade direktpassningar. Simone Berner reciterar innebandypoesi när hon spelar. Schweiz är mästare på att hitta en ny yta hela tiden, jag kan förstå om det blev snurrigt för Lettland. Lettland som för övrigt måste vara stolta över sin placering, de närmar sig sakta toppen. Får att nå dit måste de kämpa mer och lära sig titta upp innan en passning och kanske, kanske undvika släppa bollen i blindo bakom ryggen mitt på plan.

Danmark är nog nöjda med sin placering också. Trots att de saknade en av sina klarast lysande stjärnor genom åren, Stine Jensen, så knep de med sina svenska tränare en fin sjätteplats. Däremot funderade nog Norge en hel del på färjan mot Oslo över vad som hände.

Guldet är tillbaka där det ska vara. Innebandyn fortsätter att spridas över världen samtidigt som medierna inte hänger med. Landgren var rak och härlig i Radiosporten. På västfronten intet nytt, så att säga.