Guldet är hemma - i Varberg igen

Att stå på planen och höra världens vackraste sång är helt fantastisk. Innebandypubliken har genom alla år skämt bort oss med en mäktig allsång av ”Du Gamla Du Fria”. Jag...

Att stå på planen och höra världens vackraste sång är helt fantastisk. Innebandypubliken har genom alla år skämt bort oss med en mäktig allsång av ”Du Gamla Du Fria”.

Jag han knappt landa från den första rysaren innan nästa kom. Dammatchen var ju närmast löjligt bra. Att matchen sedan ses av 10 097 på plats gör att den går direkt in på min förstaplats över damfinaler.

Men nu till herrarna.

Första perioden var väl ingen höjdare. Lagen kände lite på varandra som två halvbra boxare. Periodens roligaste incident inträffade i Caperios bås. Roger Almgren var uppe från sin trogna VIP-plats på bänken för att få igång polarna. Det var inga direkta kompisklappar som killarna fick i ryggen. Johan Lundqvist, som satt ytterst, flög nästan av stolen. Tror nog att Roger ville in och lira.

Att rutinen var viktig i denna match var nog de flesta överens om. Att marginalerna är små fick alla inblandande känna på.

När Warbergs Joakim Andersson gör 2-1 har bara sekunderna tidigare Caperios Johan Edlund haft ett skott i ribban.

När Rickie Hyvärinen gör 2-2 hade Magnus Danielsson precis prickat stolpen för Warberg.

Och visst tjuvar Rickie på tekningen före Jesper Måwes 1-1 mål?

Men det är slutet på denna rafflande final som sätter de djupaste spåren i min hjärna. När Jesper Måwe slår in 3-2 till Caperio var jag helt säker på att laget skulle ta sitt första SM-guld. För då hade jag glömt bort att osynliga Magnus Svensson var med i matchen.

Denna Svensson är helt magisk. På ynkliga 18 sekunder vänder han matchen. Jag finner knappt några ord. Magnus kan avgöra en match utan att ens vara i hallen. Maken till matchvinnare inom innebandyn har jag aldrig upplevt. Då ska ni veta att jag har pysslat med innebandy sedan 1986.

Caperio gör ett sista tappert försök att kvittera. Man tar timeout 18.53. Danne Bron-Sundblom är mannen som får lagets sista chans i slottet. Men tyvärr för Caperios del vill plasten inte in. Bollen studsar sin egen väg. Eller ska vi säga Mikael Holmers väg? Legenden avslutar matchen med en backhand rakt över hela planen in i mål.

Publiken, 14 344 åskådare, jublar. Nja, inte alla. Men den röststarka Warbergs publiken går upp i extas.

2007 års mästare är Warberg. Jag ställer mig snabbt i gratulationskön. Warberg är en fin förening. Här satsar man lugnt och metodiskt. Jag förstår verkligen varför de flesta unga talangerna väljer klubben. Här får man verkligen chansen. Sen är det ju inte helt fel att match efter match lira inför ”Sveriges bästa Innebandypublik”.

Avslutningsvis vill jag hylla Isac Carlsson och Anders Forsström. Ni har tillsammans skapat en grupp där alla känner en stor trygghet. Grattis killar. Jag reser mig upp framför datorn och applåderar Er.