Lika villkor nu!

Det finns inte en anledning i världen till att det bara är tre matcher i damernas kvartar och semifinaler och fem i herrarnas. Det är helt befängt att göra skillnad....

Det finns inte en anledning i världen till att det bara är tre matcher i damernas kvartar och semifinaler och fem i herrarnas. Det är helt befängt att göra skillnad. Fem matcher i slutspelet är mest rättvist för båda lagen som möts och det gäller naturligtvis även damlagen. Med bara tre matcher har man inte råd att göra en dålig match och det kan inte utkristallisera sig lika väl vilket av lagen som verkligen är värd att gå vidare. Och detta gäller även damlagen.

Det är en tråkig syn på daminnebandy som lever kvar hos tävlingsbasarna. Idag spelar damerna otroligt finurligt, en härligt fysisk och snabb innebandy. Vi ser makalösa vändningar som i lördags mellan Balrog och Rönnby. På varje match bjuds det på finter och tjusiga diagonalare. Dessutom förbättras fysiken hela tiden. Sedan IKSU för några år sedan började skymta med att de körde stenhård styrketräning har de flesta andra lag hängt på. Nu fokuserar ju även landslaget på fysprofiler och Coopertest. Pixbos nya tränare Landgren Carestam har snackat om att en ännu bättre fysik är en del som ska ta Härrydalaget till Globen nästa år.

Precis samma sak gäller kvalet till eliten där damerna spelar en enkelserie om tre lag medan herrarna får mötas i returer. Nog ska man kunna vinna viktiga matcher på bortaplan men i enkelserier blir små detaljer som egentligen är obetydliga löjligt viktiga. Så ska det inte behöva vara i viktiga matcher.

Damerna och herrarna presterar en likvärdig innebandy. Men hur ska damerna kunna få det fina rykte de förtjänar när de motarbetas av sitt eget förbund? Det finns inga, goda, argument för att ha olika förutsättningar för herrar och damer.