Svettiga långfingrar i Täby

Fiasko AIK! Briljant Täby! Undrar om inte jag svettades mer än alla spelarna tillsammans? Mer än Ramsin, Sundbom, Måwe, Hyvärinen, Hagberg och allt vad hjältarna heter. Det var så ruggigt...

Fiasko AIK! Briljant Täby! Undrar om inte jag svettades mer än alla spelarna tillsammans? Mer än Ramsin, Sundbom, Måwe, Hyvärinen, Hagberg och allt vad hjältarna heter. Det var så ruggigt hett, så kvavt och så dramatiskt. Och så ett straffavgörande där Daniel Ramsin stod iskall samtidigt som dörrarna öppnades och luften trängde in i Tibblehallen.

Maken till målvakt var det länge sen man såg! Så lugn.

"Han är ju norrlänning", som Magnus Jäderlund uttrycker det.

Det var fullsatt 45 minuter innan matchstart. Och själva kampen var så dramatisk att jag nu så här efteråt ser resterna av avbitna nagelband på läktaren. Ja, till och med hela naglar.

Vilken dramatik! Vilken stämning! Vilken avslutning!

Tidernas sensation, inget snack om saken!

För Täby var det ett stort jävla långfinger till många tyckare ute i landet. De som sovit under klubbens utveckling de senaste åren. Kanske kan den här skrällen (även om jag vet att Täbyspelarna själva inte anser att det var en sensation, men det är det!) väcka en och annan sömnig typ som fortfarande tror Caperio/Täby är en sammansättning grymma korpspelare.

3-1 i matcher mot AIK är inte orättvist. Det är fantastiskt. Jag har sett Täby en hel del under säsongen och jag har upptäckt potentialen men inte anat att just de kunde vara bäst när det väl gällde. Långfinger fick jag!

I AIK finns inte mycket att hylla.

Mättnad efter i fjol?
Nej.

Otur?
Nej, målvakten, räknas han också.

Formsvaga spelare?
Inte nämnvärt.

Täby var bättre helt enkelt.