Huvudstadens tid är förbi

1997 var det sju Stockholmslag i högsta serien. I dag är verkligheten en annan. Balrog, Fornudden, Grimsta, Haninge, Högdalen, Järfälla och Kista. Lag som tillsammans spelat hem nio (9) stycken...

1997 var det sju Stockholmslag i högsta serien. I dag är verkligheten en annan. Balrog, Fornudden, Grimsta, Haninge, Högdalen, Järfälla och Kista. Lag som tillsammans spelat hem nio (9) stycken SM-guld! I dag finns endast klubbarna AIK och Caperiotäby kvar i superligan. Trots samarbeten och hopslagningar har klubbarna försvunnit.

Stockholms kommun själv har inget lag representerat i elitserien och framtiden ser inte bättre ut. Hur har det blivit så? Jag ska peka på några faktorer.

Ekonomi
Hur ska man få ihop den ekonomi som krävs? Sponsring är en affärsmässig överenskommelse till ömsesidig nytta för parterna. Hur många företag tycker att de finner den nyttan/marknadsvärdet hos ett innebandylag generellt speciellt utanför sportindustrin.

För "Det Stora Sport-företaget" kan väl inte sponsra alla klubbar i Stockholm? Nej, det är nog bara anrika AIK som kan få rubriker i rikspress och därmed ha ett rejält marknadsvärde i nuläget. Så utan kontakter i näringslivet och en massa tur kan man på sin höjd få kaffepengar från den lokala köpmannaföreningen. Lokalpatriotismen är inte större än så, vänner.

Stöd från egna kommunen? Ja, inte heller det verkar vara någon självklarhet. Titta på före detta Fornudden och nu Caperiotäby som både bytte kommun för att missnöjet med den egna kommunen blev för stor.

Publikintäkter? Jodå, Stockholmslagen har ju alltid kunnat skryta med sina höga publiksiffror inte. Här finns ingen "egen" publik som kommer och hejar på sitt lag i vått och torrt i någon tillräcklig omfattning.

Organisation
Det verkar vara makalöst svårt att hitta tillräckligt många människor som både har den rätta kompetensen och framför allt tiden att engagera sig utan betalning. Att hitta en till tre eldsjälar som brinner för sin förening gör alla. Men de resterande 15 till 50 personerna finns inte. I en mindre ort får man en större uppskattning och uppmärksamhet inte minst via lokalpressen än vad man får i Stockholm.

Hallar
Det är en bristvara i Stockholm. Bara att få möjlighet att träna i samma hall fyra dagar i veckan på vettiga tider är en utopi för de flesta. Hallarna är för få och konkurrensen från alla andra idrotter är för stor för att ekvationen ska gå ihop. Hallar att spela sina hemmamatcher i är ett ännu större problem. Järfälla spelade de sista åren på dispens i sin icke godkända hall.

Spelare
Stockholm är ett stort upptagningsområde med hundratalet föreningar. Det borde vara en guldsits för de klubbar som finns kvar i eliten att rekrytera från och därmed få ett slagkraftigare lag. Tyvärr verkar det som att det är attraktivare att försöka gå upp i eliten med sin moderförening/ kompisar än att ta chansen i en etablerad elitserieförening. Visst är det charmigt att tron finns där men vem kan på allvar se att till exempel Farsta ska kliva upp och bli en stabil elitförening.

Ska Stockholm kunna konkurrera med de hårdsatsande föreningar som finns ute i landet får man ställa hoppet till två faktorer. Antingen att innebandyn blir enormt mycket större medialt så att ett generellt marknadsvärde genereras för eventuella sponsorer. Eller så får de anrika redan kända föreningarna typ Djurgården och Hammarby gå upp i eliten. Då, men bara då, borde det finnas möjligheter för Stockholm att återfå sin glans.