”AIK kände sig otrygga”

I nya Innebandymagazinet möter Magnus Fredriksson Bruno Lundberg i en stor personlig intervju. Där berättar han bland annat om förra året med AIK. - Jag kanske borde frågat lite mer vad de ville ha av mig, säger Bruno Lundberg i intervjun.

Här kommer ett utdrag från Magnus Fredriksson möte med Bruno Lundberg i hans hem i Botkyrka. Hela intervjun finns att läsa i Innebandymagazinet 56.

Hur har uppväxten i Norsborg påverkat dig som person och innebandyspelare?
– Det byggdes en liten tuffare mentalitet från början. Det var kanske lite tuffare i skolan, lite råare. Men ändå inte så att det var farligt, jag fick lite tuffare attityd bara. Det var det värt när vi började spela och mötte lag från mindre ställen.

När startade den där Balroghypen?
– Den första stora grejen var när vi var i Karlstad och spelade Stjärncupen och alla hade de där svarta Jordan-skorna. Coola med orange ränder bak på sidorna. Det var snack på hela läktaren, alla undrade vad vi var för lirare. Några tyckte vi var coola medan många tyckte att vi bara var stöddiga typer som trodde vi var något.

Vad kände du med Silen när han för två år sedan hamnade på löpsedlarna i den så kallade ”InnebandyLigan”?
– Jag blev väldigt förvånad och chockad, trodde inte på det då och tror inte på det nu. Det var inte Silen. Snackade med honom för två veckor senast. Det var en konstig känsla.
Jag har ingen bakgrundshistoria om varför det hände. Jag tror han släppt det och ser framåt. Han kör på i Örebro SK i år.

Jag blev väldigt förvånad när du presenterades som ny AIK tränare förra sommaren!
– Jag var väl också lite förvånad över att de tog kontakt med mig men självklart också väldigt smickrad. Det är olika skolor. Jag kanske borde frågat lite mer vad de ville ha av mig, vad de såg. Vad jag skulle göra liksom.

Vad 2-2-1 ett problem för dig?
– Nej, det körde jag redan 1997 i Schweiz. Jag tog fram det när jag spelade där nere och fortsatte med det i Norge året efter. Sedan har alla olika sätt att spela det på. Jag hoppades kunna få bredda lite grann och vara flexibel men det köptes inte. De kände sig otrygga och det var därför det gick som det gick.