Vill inte bara babbla på

Zorronet tog en pratstund med expertkommentatorn Tommy Jansson som hörts och synts flitigt i SVT24 det senaste året.

– Innebandy är en bra TV-sport för att den har tempot och farten. Ibland kan det nästan gå för fort. Nytt för i år är powerbreaks, då TV-tittarna får se vissa sekvenser i repris. Hur ofta den kommer att användas är jag osäker på.

Vad är svårast med att vara expertkommentator?
– Det är att hålla tyst och inte babbla för mycket! Jag tycker att det är många experter som nästan blir kommentatorer och pratar lika mycket som den andre kommentatorn.

Vad har du själv för innebandymeriter?
– Jag spelade i Sjöstad i stort sett hela karriären, mellan 1989 och 1997. Vi gick till final tre gånger och torskade alla tre. 1992 blev det förlust mot Lockerud, -93 mot Balrog och -97 mot Fornudden. Och så hade jag några år i landslaget, var med i EM -94. Jag var en målskytt, en forward som hade trevliga lagkamrater som rensade upp i defensiven.

Hur många timmar lägger du ned på en sändning?
– Förberedelserna tar fyra till fem timmar, då hör jag mig för om lagen och ringer till tränarna och hör hur läget ser ut. Sedan blir det en heldag dagen då det är sändning, med resor dit och hem inkluderade.

Hur har ni blivit bättre på sändningarna i år jämfört med förra året?
– Det hela har nog blivit mer intrimmat, tror jag. Vi har ett grundkoncept som innebär att ta sporten på allvar, att den ska få stå för sig själv. Vi vill inte förklara varje liten del längre utan kan behandla den som vilket sport som helst. Vi ska arbeta på att få mer kontakt med tittarna också i det redaktionella arbetet, höra vad de tycker.

Vad är det värsta som skulle kunna hända under sändning?
– Det har jag inte tänkt så mycket på. Men det skulle väl vara att det blev alldeles mörkt i rutan. Eller att man skulle vara i bild utan att veta om det!