Analys: Sverige dominerade spelet – men Finland avslöjade den stora svagheten

VM-premiären slutade 3–3 – men det verkliga dramat utspelades i allt det som lagen valde att dölja snarare än i det de faktiskt visade.

Promotion: Stjärnornas favorit – här är CARBSKIN BLACK EDITION från UNIHOC

VM-premiären är avklarad – och det märkliga är att det som fastnade mest inte var det vi såg, utan allt det vi inte såg. För det här var en match där två guldjagande stormakter gjorde allt i sin makt för att dölja sina verkliga kort. Det mörkades, maskerades och experimenterades mer än på en nationell säkerhetskonferens.

Sverige ställde upp med formationer som aldrig spelat ihop. Finland svarade med att placera världens mest hänsynslösa offensiva vapen – Veera Kauppi – som defensiv center i knät på sina backar. Poänglös. Efter 161 raka SSL-matcher. Det är som att sätta Leo Messi som vänsterback i en träningsmatch och hoppas att ingen märker något. Och nej: ingen av dessa två laguppställningar kommer vi ens vara i närheten av att se om de här lagen möts i en VM-final.

Men även i ett mörkningslandskap går det att se konturer.

Sveriges försvarsspel var… spretigt. Snurrigt. Oorganiserat. En virvelvind av 2–1–2, 1–2–2 och 2–2–1, där framför allt övergångarna mellan 2-1-2 till 1-2-2 inte klaffade. Fullplanspressen? Den satt inte alls. Viström-femman stötte bort sig vid ett av Finlands mål. Det var långt ifrån den defensiva dominans som Sverige faktiskt har material till.

Finland däremot presenterade ett försvar som höll ihop som en svetsad betongvägg. De tillät Sverige ha bollen, länge till och med, men knappt en enda gång fick blågult ta sig in i hotytorna på riktigt. Det krävdes ren individuell briljans – Ellen Rasmussens köksvägen-mål – för att över huvud taget spräcka den finska muren.

Och ändå var Sveriges bolltempo matchens stora behållning. Där var svenskorna överlägsna. Finland hängde inte med när tempot skruvades upp, men stod ändå pall för allt Sverige kastade mot dem. Och där någonstans hittar vi Sveriges största huvudvärk: överläge i spelet, noll utdelning.

3–3? Jo, det kändes helt logiskt. Inget av lagen var värda att förlora. Inget av lagen var tillräckligt bra för att vinna. Och bägge lagen gick av planen med två lika viktiga känslor: ”Vi döljer fortfarande allt” och ”Vi lärde oss ändå en hel del om motståndet.”

För i kulisserna finns semifinalspöket. Ingen vill släpa sig in i en semi mot Tjeckien på hemmaplan. Det är en kamp som redan börjat, trots att tabellen bara har en poäng på båda kontona. De tjeckiska journalisterna på plats var dessutom rörande överens: ”Vi vill hellre ha Sverige än Veera.” Det säger en hel del om finskarnas aura just nu.

Om vi ändå ska kika på Sveriges formationer, trots att de var ”låtsasversioner”, så var kedjan Nordstrand–Viström–Bäckstedt den mest intressanta. Bäckstedt hittade snabbt kemi med Nordstrand – även om avsluten inte riktigt satt för Nordstrand den här dagen – och stundtals såg samspelet riktigt lovande ut.

Sveriges backsida? Som tidigare sagt: världsklass. Och VM-premiärerna av Evelina Petersson och Matilda Lindgren var en käftsmäll till alla som oroat sig för rutinbrist. De två minst erfarna backarna var bäst på banan. Punkt.

Johansson–Lundin–Hammar däremot fick aldrig maskineriet att starta. Ingen rytm, inget tryck – och två baklängesmål som kvitto på en jobbig premiär.

Och mitt i allt detta står Emelie Wibron, bara en enda poäng från att skriva in sig i historieböckerna som VM:s poängdrottning genom alla tider. Idag var hon så nära att det nästan gjorde ont. Frispelade lagkamrater som borde gjort mål. Ett skott i innerstolpen som studsade ut fel håll. Det kommer komma – men inte i denna premiär.

Känslan i mixed zone efteråt var tydlig: båda lagen var nöjda. Nöjda med resultatet. Nöjda med sin mörkning. Och nöjda med att ingen annan fick veta mer än nödvändigt. Men den verkliga frågan – den som kommer eka de kommande dagarna – är denna:

Vilket lag vann mest på att mörka?

Det svaret kan mycket väl avgöra hela vägen till finalen. För den som drar nitlotten och får Tjeckien i Ostrava har en mardrömskväll framför sig.

ANNONS