Emelie Wibron lämnar landslaget som den största genom tiderna

Rekorden står kvar, gulden är sju. Men Wibrons sista VM blev inte som hon hade tänkt sig.

Promotion: Succén fortsätter – ALPHA EVOLAB Silver Edition från UNIHOC

Emelie Wibron har haft en av de mest framgångsrika landslagskarriärerna som innebandyn har sett. Redan som 16-åring debuterade hon i U19-VM 2008 och tog silver. Året därpå, som 17-åring, tog hon sitt första VM-guld med damlandslaget. Året efter följde ytterligare ett guld, den här gången i U19-VM.

Under de följande åren växte Emelie Wibron till en självklar del av det svenska damlandslag som dominerade världsinnebandyn under två decennier. Sammanlagt vann hon sju VM-guld med A-landslaget – ett facit som ingen annan spelare i innebandyvärlden kan matcha och ett rekord som lär bli mycket svårt att slå.

Planen var att sätta punkt för landslagskarriären med ett åttonde VM-guld och samtidigt höja ribban ännu en gång. Så blev det inte. I stället fick innebandyvärldens största VM-stjärna genom tiderna avsluta sin landslagskarriär på bänken, när Sverige förlorade bronsmatchen mot Finland och för första gången i historien lämnade ett VM utan medalj.

– Det var ju tråkigt, så klart. Men känslan att avsluta på bänken går inte att jämföra med känslan över att vi förlorade semin. Det är det som svider, säger Wibron till Sundsvalls Tidning.

Trots det tunga avslutet är Wibrons landslagsfacit närmast osannolikt. Hon är den spelare som gjort flest landskamper i svensk landslagshistoria med sina 152 matcher. Hon är också poängbäst genom tiderna med 263 poäng, fördelat på 149 mål och 114 assist.

Under VM i Tjeckien skrev hon dessutom in sig i historieböckerna ännu en gång, som den första innebandyspelaren någonsin att nå 100 VM-poäng. Hennes 104 VM-poäng är flest genom tiderna.

Så även om karriären inte fick det avslut hon hade hoppats på, har Emelie Wibron vunnit mer än någon annan före henne. Att sista matchen blev en förlust gör dock besvikelsen påtaglig.

– Det känns ju supertråkigt. Speciellt när man inte har någon tanke på att försöka ta revansch eller göra det bättre nästa gång, utan det var verkligen det sista. Men jag hoppas ändå att jag, när man blickar tillbaka längre fram, kommer minnas alla år i landslaget med glädje och stolthet – och de sju gulden jag faktiskt har fått vara med och vinna – mer än det här mästerskapet, även om det är det färskaste i minnet just nu.

Hur låter då analysen från världens mest framgångsrika VM-spelare genom tiderna om vad som gick fel för svensk del?

– Det känns som att de andra lagen har gjort det mycket bättre än oss under en längre tid. De har utnyttjat de här två åren sedan senaste VM på ett mycket bättre sätt än vad vi har lyckats göra. De kom mer förberedda och hade kommit längre som lag. De såg ut att kämpa ännu hårdare än oss, ville vinna ännu mer och var bättre taktiskt också. Det var liksom inte ens nära den här gången.

ANNONS