Storfavoriten stod pall: ”Historiens tråkigaste match”

I helgen så skulle den första av två Innebandyfester avgöras. Den första i USM-klassen som spelades i innebandymeckat Uppsala och IFU Arena under helgen. 

På killsidan så var Sundsvall stora favoriter, laget där stora delar av truppen var med och vann DSM och där man har flera av landets toppspelare. På vägen fram till Festen hade man övertygat rejält och ett favoritskap att hantera låg på axlarna enligt mångas ögon utifrån. 

– Nej, men det är inte något man tänker på så mycket. Det är klart att nu när vi vart favoriter så vill fler lag göra allt för att kunna slå oss. Även vi har tänkt att vi ska stå där och ta guldet, men det finns så många bra lag och allt kan hända. Men jag tycker vi som lag inte har fått någon press på oss bara för att vi var favoriter, säger Wilgot Wester. 

Man hade haft drygt två månader sedan regionsslutspelet, men då snarlik trupp även spelar i flera andra serier så har man haft fullt upp. 

– Inte på något speciellt sett, mest bara träna och spela matcher. Vi har senaste veckorna spelat playoff i JAS och oxå spelat kval till div 1.

Sundsvall hade lottats in i ”dödens grupp” med Kalmarsund, Lindås och Nykvarn.

– Det är såklart en tuff grupp, men vi tänker inte på det så mycket utan bara går in och ta en match i taget. Spela vårt spel och tänka bort allt annat.

I gruppen så blev det något oväntat bara fem inspelade poäng efter dubbla kryss och ett spel som utifrån kanske inte såg klockrent ut i varje sekvens. Det gjorde också att man slutade på en andraplats i gruppen bakom Lindås. 

– Nej, men det är klart det gick lite knackigt i gruppen. Vi blev bättre och bättre ju längre turneringen gick och det är det viktigaste. Vi visste att vi kunna bättre än sådär och det tyckte jag vi visade när slutspelat började.

Just andraplatsen gjorde att man lottades mot Munka Ljungby, två lag man trodde skulle stöta på varandra senare då även Munka var en av favoriterna. Matchen blev en seg sådan där Sundsvall till slut vann med 1-0 i sudden när Emilio Kyller avgjorde. 

– Matchen i säg var inte så rolig då Munka bara stod och spela back back. Historiens tråkigaste match, men vi hade tålamod och kunna avgöra i förlängningen. 

I semifinalen så blev det en match av helt annan karaktär. Publiken som hade bänkat sig för att se matchen mot Warberg fick valuta. Full fart framåt, målchans på målchans och till slut blev det hela 8-7 där Sundsvall drog längsta strået. 

– Jag tyckte spelat passade oss rätt bra, Warbergs bjöd upp till dans. Här blev det en riktig rysare. Kanske våran bästa match i turneringen. 

I finalen så väntade Jönköping,  ett lag som hade övertygat hela vägen fram. 

– Vi snackade mycket om vad varje spelare kan bidra med på planen. Då många i vårat lag redan spelat stora finaler så kände vi att vi hade ett övertag redan där. Spelmässigt så pratade vi om att sätta bollen snabbt framåt och att hota mycket från kanterna. 

Finalen blev än en gång en tuff och tight match, men där Wester själv stod för de två första målen innan Emilio Kyller än en gång avgjorde med sitt 3-2 mål.

– Jag tycker vi är det bättre laget spelmässigt. Medans Jönköping har en femma så har vi fler som kan producera.

Vad skulle du säga är nyckeln till guldet genom hela turneringen? 

– Att vi alltid går inte och kämpar för varandra, som ett lag. Vi har även varit väldig nog med  det vi gör utanför planen, kost, sömn med mera. Vi är även en grupp där vi lyfter varandra både i mot och medgång.

Är det någon speciell spelare du vill lyfta fram efter guldet? 

– Såklart skulle jag vilja lyfta hela laget för den turneringen vi gör. Men jag vill gärna lyfta min radarpartner Theo Muhli och back klippan Elmeri Koiso-Kanttila. Theo är en stark spelare med bra speluppfattning som jag har spelat med sen vi var liten, Elmeri en trygg bollsäker back med få misstag som lyfter laget både på och utanför planen.