Engla Johansson om U19-VM: ”Fler nationer satsar – nivåskillnaderna minskar”

U19-landslagsbacken Engla Johansson summerar VM och blickar fram mot nästa säsong med Pixbo – där JAS-karriären kan fortsätta.

U19-VM i Italien avslutades i söndags, där Sverige dock fick nöja sig med en silvermedalj till slut.

Inför turneringen var det ett laddat gäng som gick in, som dessutom hade turneringssegern från Polish Cup i ryggen. Turneringen som man vann i början av februari.

– Känslan inför turneringen var bra, lite pirrig. Det var en blandning av en känsla av stolthet, förväntan och nervositet eftersom det var mitt första VM. Man har länge haft målet att få representera Sverige i ett mästerskap. Samtidigt kände jag en trygghet och glädje att få göra det tillsammans med detta laget och ledarstab. Väldigt roligt att få göra denna resa tillsammans, säger Engla Johansson till bloggen.

Innan avresan så samlades man i Göteborg för att spendera ett par dagar tillsammans. Där låg fokus på ett par olika moment, både på och utanför planen.

– Samlingen i Göteborg var väldigt viktig för oss. Eftersom vi inte hade träffats på länge handlade mycket att komma ihop som grupp igen och skapa den trygghet samt glädje vi skapade under senaste samlingen. På planen jobbade vi vidare med de spelmönster vi byggt upp under de senaste samlingarna och slipade på små detaljer som skulle bli viktiga under turneringen. Under dagarna i Göteborg märktes det att alla började gå in i bubblan, fokuset var där och känslan var att vi verkligen var redo att starta turneringen tillsammans.

Sverige skulle spela i en grupp med tre andra nationer. Man skulle ställas mot Polen, Norge och Finland.

– Vi visste att det var en grupp med tre väldigt olika motstånd men att de skulle bli roliga matcher att spela. Finland kändes på förhand som det största hotet, särskilt eftersom vi mött dem tidigare senast i Polish Cup, det är alltid tuffa och roliga matcher. Samtidigt såg vi gruppspelet som en möjlighet att växa in i turneringen på ett bra sätt och hitta en bra känsla inför slutspelet.

Det blev tillslut två segrar, mot Polen och Norge, men där det blev en ganska förlust mot Finland i den tredje matchen.

– Jag tycker att vi genomför ett bra gruppspel totalt sett. Matchen mot Polen blev en viktig start där vi började med att bygga bra beteenden och hitta en bra känsla inför kommande matcher, även om det märktes att det fanns lite premiärnerver tycker jag att vi gör en bra första match i VM. Att få vinna första matchen betydde mycket för självförtroendet och känslan i laget.

– Matchen mot Finland blev tuff. Vi hamnar fel in i matchen tidigt och får jaga, vilket är svårt mot ett så tufft lag. När vi analyserar matchen i efterhand finns ändå många bra sekvenser, men små misstag i dessa matcher blir ofta avgörande. Det positiva var hur vi tillsammans gick ihop som lag och gjorde en bra sista period. Vi pratade om att det inte är nu vi ska vara som bäst utan senare i turneringen.

– Inför Norge-matchen handlade mycket om att ha kontroll på matchbilden och ta med oss en bra känsla in i slutspelet. Jag var tyvärr inte spelbar då, men jag tycker laget gör en bra insats och hade bra energi under matchen. Utifrån kunde det kanske uppfattas som defensivt, men kände vi att vi hade kontroll och samtidigt kunde spara energi inför semifinalen. Gruppspelet gav oss både självförtroende och viktiga lärdomar inför det som väntade.

Det blev en andraplats i gruppen och därmed skulle man ställas mot en gruppetta från den andra gruppen. Motståndet landade på Schweiz.

– Inför semifinalen låg mycket fokus på detaljer från tidigare matcher. Vi pratade bland annat om våra byten mellan femmor och hur vi skulle bli tydligare i försvarsspelet. Samtidigt handlade snacket mycket om vår egen prestation och vad vi skulle göra. Vi analyserade självklart Schweiz och deras styrkor, men känslan i laget var att om vi spelade vårt spel fullt ut och lita på varandra så skulle vi ge oss själva en bra chans att nå finalen.

Semin mot Schweiz blev tuff. Man hamnade i underläge och efter två perioder var ställningen 2-2. Det var först i period tre som man kunde lägga i den där extra växeln och rycka ifrån och vinna. Segern gav flera viktiga kvitton inför finalen.

– Framför allt tog vi med oss känslan av att vi verkligen gjorde det tillsammans som ett lag. Vi krigade i varje duell och hjälpte varandra i alla situationer ute på planen. Vi hade bra energi på bänken som lyfte laget. Även när vi låg under med 1-0 tidigt i matchen fanns en stark tro på att vi skulle lösa det som lag. Kommunikationen fungerade väldigt bra och energin från både spelare och ledare var bra.

Inte helt oväntat så väntade Finland i finalen och där Sverige skulle få chans till revansch. Man hade därmed möjlighet att analysera gruppspelsmatchen för att se vad man skulle förändra för att få bättre träff.

– Inför finalen gick vi tillbaka till detaljerna vi hade diskuterat efter gruppspelsmatchen. Framför allt handlade det om våra byten där vi tidigare blivit straffade. Vi ville vara mer noggranna och göra en bra prestation tillsammans. Samtidigt försökte vi inte förändra för mycket. Fokus låg på att spela vårt spel, våga vara modiga och lita på processen vi byggt upp under resans gång. Känslan inför matchstart var att vi var redo att ge allt.

Finalen skulle bli en jämn och dramatisk historia. Lagen drog jämnt och till slut blev det förlängning där Finland denna gången var starkast och avgjorde, även om det kunde gått åt båda hållen.

– Känslorna efter finalen är väldigt blandade. Besvikelsen är stor eftersom vi är så nära guldet och verkligen känner att vi hade chansen. Samtidigt finns en enorm stolthet över laget och hur vi jobbade för varandra under hela turneringen. Det är en final som kan gå åt båda håll. Vi skapar flera lägen att avgöra och i förlängningen finns chanser för båda lagen. Finland lyckas till slut sätta dit sitt läge, men jag tycker att vi visar en stark laganda och kämpar hela vägen in i slutet. Idrotten är ibland brutal, men jag tror att vi med tiden kommer kunna se tillbaka på turneringen med stolthet över resan vi gjort tillsammans.

Efter söndagens förlust så har en stor diskussion på sociala medie och i diverse texter handlat om att Sverige inte är ledande – utan numera jagande, sett till att Schweiz till exempel är regerande mästare på damsidan. En diskussion som kan leva vidare under lång tid är känslan.

– Det är såklart tråkigt att Sverige inte står högst upp just nu, men samtidigt visar det hur mycket innebandyn utvecklats internationellt. Fler nationer satsar och nivåskillnaderna minskar, vilket leder till att sporten växer och blir mer intressant. Det visar att vi tillsammans behöver jobba hårdare för att ta tillbaka guldet till Sverige, där behöver vi alla hjälpa till.

Trots förlusten. Finns det någon spelare du vill lyfta fram efter turneringen?

– Det är svårt att lyfta en enskild spelare eftersom vår största styrka verkligen var laget. Alla bidrog med sin roll och arbetade hårt för varandra genom hela mästerskapet. Om jag ska lyfta fram någon väljer jag Josefine Hellström som gör en fantastisk turnering i mål och räddar oss i många avgörande situationer, samtidigt som hon sprider en härlig energi runt omkring sig. Men helst vill jag lyfta fram hela laget och ledarstaben för den resa vi gjort tillsammans både under åren och under turneringen. Den gemenskap vi skapat tillsammans och vänner för livet.

Johansson kommer snart ta studenten och därmed lämna RIG och Umeå efter tre år. Nu blir det istället en flytt söderut närmare sina hemtrakter, då hon nästa säsong är klar för spel i Pixbo.

– Det känns väldigt inspirerande och motiverande. Pixbo är en förening jag haft kontakt med under en längre tid och där jag känner en trygghet i miljön. Att lämna RIG och allsvenskan för att försöka ta en plats i SSL blir en stor omställning, men också en utmaning jag verkligen ser fram emot. Målet är att fortsätta utvecklas, lära mig av spelare på högsta nivån och ta nästa steg både som innebandyspelare och människa.

Trots att hon tar studenten, så är Johansson född 2008 och har därmed chansen att fortfarande spela JAS kommande säsong. Om det blir så, det blir återstår att se.

– Mitt största fokus kommer ligga på att försöka ta en plats i SSL-laget och utvecklas i den miljön. Samtidigt vill jag väldigt gärna fortsätta spela JAS också. Jag tror på Pixbos JAS kommande säsong och ser fram emot att vara en del av laget, både på planen men också utanför. Att kombinera SSL och JAS ser jag som en möjlighet att ta vara på sitt sista juniorår och tanken är att kunna kombinera båda delarna.