Nya kaptener i landslaget: ”Kan bränna till när det behövs”

Förbundskaptenen Thomas ”Brolle” Brottman inför World Games och om de sena förändringarna i truppen.

Promotion: Highlight från Oxdog – världens lättaste blad

The World Games i Chengdu, Kina, närmar sig med stormsteg. På onsdag nästa vecka premiärspelar Sveriges damlandslag mot Thailand, och ett dygn senare ska herrlandslaget ta sig an Schweiz. 

Men det gör man utan Emil Johansson och Gabriel Kohonen. 

– Emil har haft en baksida som krånglat lite under säsongen, som vi trodde och hoppades skulle bli bra under sommaren, men det är lite darrande och då vågar vi inte åka med det, på så få folk. Med “Gabbe” är det ungefär samma sak, han har haft lite struligt med ett knä och det gjordes ett litet ingrepp i början av sommaren. Vi hoppades att det skulle ge bra effekt men det tar lite längre tid än vi hade hoppats på, så han får vara hemma och kurera sig, säger Thomas Brottman till Innebandymagazinet och fortsätter: 

– Det är två jävligt fina spelare, så är det ju. Med de vi har tagit in (Emil Kalentun och Filip Eriksson) så blir det lite annan dynamik. Men det blir ändå väldigt bra. Vi har vetat om den här problematiken och gått och hoppats, men haft en plan B hela vägen. Så allt är i sin ordning. Det blir kul att se de här två i den här miljön. 

Varför föll valet på Kalentun och Eriksson?
– “Empo” (Emil Johansson) är en multispelare som kan spela på många positioner, och Kalentun är i grunden det också. När han kom till mig i Falun så var han egentligen forward, sen har jag haft honom som center i Falun och nu är han en väldigt bra back. Att kunna spela på flera positioner är viktigt. Sen är han stark defensivt, så det blir lite annan balans. Vi var ganska framåtlutade med “Empo” och “Gabbe”, nu blir vi lite mer balanserade. Filip är en spelare vi hoppas ska få det att lossna i vår miljö. Han är ju en av Sveriges bästa avslutare, det krävs att det syns i vår miljö också. Senast i Tjeckien gjorde han det fint. 

Det blir mycket nytt jämfört med VM förra året, över halva truppen var inte med då, hur går tankarna kring det?
– Vi har startat en ny resa, så är det ju. Förr hade vi väldigt mycket familjetänk, det skulle vara en familjekänsla i laget, och det blev lite jobbigt när vi skulle få in nytt folk i det. Det blev för tajt, känner i alla fall jag själv. Nu tänker jag mer släktskap, man kanske tar in en kusin, fortfarande att det är familjärt med stark släktkänsla men kanske lite öppnare. Sen måste vi ju ge den här yngre generationen mer erfarenheter. Det känns väldigt kul och spännande, jag trivs som fan i det här. Vi är medvetna om att det kommer bli lite guppigt här och är och det får det bli, VM är om ett och ett halvt år. 

Då varken Emil Johansson eller Tobias Gustafsson, som tidigare har varit kaptensduon, är med så har man fått utse nya lagkaptener – Albin Sjögren och Niklas Ramirez. 
– Jag tycker om dynamiken mellan dem två. Albin är jävligt seriös, det är båda, men han är lugn och trygg. Sen är det mer power i Ramirez, som både kan vara jävligt rolig i gruppen men också bränna till när det behövs. “Nu skärper vi till oss”. Båda har stor vinnarskalle, som jag är ute efter just nu. Det känns som båda kan ta folk under sina armar och bana väg. 

World Games är ett speciellt format, som ni till skillnad från damlandslaget har erfarenhet av sedan tidigare. Vilka lärdomar har ni tagit med er?
– Det är ganska mycket. Dels att matcherna spelas 3×15 minuter, och den procentuella grejen med utvisningar, som fortfarande är två minuter. Det är mycket tid av matchen om man blir utvisad eller får en utvisning med sig. Spelmässigt blir special teams mer avgörande. Sen är det ju många matcher på kort tid, och det går ändå att jobba mer med de hetaste spelarna, de får spela mer. Och att vi måste ha mer multifunktionella spelare, att man kan byta position. Det blir lite stressigare under 3×15 än 3×20. Det gäller att man är startklar när bollen dras igång. 

Många hyllade underhållningsvärdet i förra upplagan av World Games, där det blev fartfyllda matcher. Brottman instämmer i att det har blivit en effekt av den kortare speltiden. 
– Jag upplever att man blir mer på hugget och går hårdare. Att det blir ett stresspåslag redan från början. Men det kanske bara är en ovana och att man kommer bli lugnare ju mer man spelar det, det får tiden utvisa. Alla länder blir mycket bättre i det här formatet, till exempel Lettland har väldigt bra lag. 

Vad talar för att Sverige vinner? 
– Den ungdomliga dumheten, vi är jävligt bra på att tro på oss själva (skratt). Det känns som att vi har en bra mix just nu med väldigt hungriga spelare, och det gör mycket i den här miljön. Det är inga spelare som kan luta sig tillbaka på ett bra CV landslagsmässigt, det kan nog ha sitt i det här. Jag tror jävligt hårt på det här, det ska bli kul som fan. 

***

Damlandslagets uttagna trupp är än så länge intakt. Förbundskaptenen Linn Lundström säger så här om gruppen man åker med till Kina: 
– Vi vill ha en viss typ av spets i truppen men såklart, eftersom att den är sårbar då vi åker med färre, kommer vi behöva den här flexibiliteten. Men vi upplever väl att i vår stomme i den vanliga 20-truppen så har vi ganska många som är multikompetenta. Vi har kokat ner det här nu till en trupp som känns himla bra att testa på World Games, säger Lundström och fortsätter: 

– Truppen känns spetsig, men det är också en trupp med väldigt mycket multikompetens. Vi känner oss trygga med den när vi både får, som jag var inne på, mycket spets men också kan vara ganska flexibla i hur vi bygger formationer och ställer upp laget. Det är en förutsättning när vi åker med en såpass liten trupp, så det känns bra. 

– Vi kommer, som vanligt, att vilja spela med både hög intensitet där vi drar upp tempot och antal aktioner i matchen, och samtidigt att vi gör det med så mycket kvalitet som möjligt vad gäller bollbehandling och beslutsfattande. Vi vill hitta sätt att snabbt sätta motståndarna under press när de har bollen, och ställa frågor som de behöver reagera på när vi har bollen. På så sätt försöker vi styra matchbilden och ta initiativet över matchen. Det strävar vi efter i varje landslagskamp vi spelar, och nu, när matchtiden är ännu kortare, blir det ännu viktigare att minimera tiden som våra motståndare får styra tillställningen.

Läs mer om The World Games