God natt, nya SSL-loggan – det här är ett självmål

Magnus Fredriksson kritiserar Superligans nya logotyp: ”En logga som ingen förstår, ingen bad om och ingen kommer att känna stolthet för.”

Det fanns en tid när innebandyn var i framkant. När vi låg före vår tid, bröt ny mark, gick före andra sporter i Sverige. Året var 2007 när elitserien blev SSL – Svenska Superligan. Ett namn och en förkortning som var lika självklara på svenska som på engelska. SSL skulle marknadsföras som världens bästa liga, ett koncept som ingen annan lagidrott i Sverige kunde mäta sig med. Unikt, kaxigt och helt rätt.

Minns ni? Det var före SHL, före handbollens olika namnlekar, före förkortningshysterin som nu är vardag. Innebandyn var först. SSL hade en logga som stod för något. En sköld. Klara färger – rött, svart, vitt. Grundfärger i loggan, klassiskt, tidlöst. Den var inspirerad av de stora ligorna i USA, men anpassad till oss. Henrik Berndtsson levererade idén, Karin Peterson gjorde den. Tillsammans skapade de inte bara en logga, utan ett helt koncept. En identitet.

Det var ett varumärke som gav innebandyn självförtroende. Som signalerade pondus, tempo, kraft. Och framför allt: den var tydlig. På en keps, en t-shirt, en vepa i en arena – SSL-loggan skämdes aldrig. Den tål att jämföras med SHL, med NHL. Den behövde inte be om ursäkt för sig själv.

Och nu – i september 2025 – står vi här, endast tre (3) dagar innan SSL-premiären. Med en ny logga som ingen förstår. Ingen kan förklara varför den gamla behövde bytas ut. Ingen verkar ha ställt de självklara frågorna:
Var den gamla loggan en belastning? Sände den ut fel signaler? Förstörde den något för sporten? Eller var det bara någon i ett mötesrum som ville sätta sitt eget avtryck?

För när jag ser den nya loggan, vid första anblick, känns den platt. Snällt sagt. Den känns inte sport. Den känns inte innebandy. Den känns som ännu en grafisk byrås trendiga övning, något som lika gärna hade kunnat vara ett företagslogotyp, en hockeyutrustningstillverkare eller – ännu värre – en symbol för Melodifestivalen.

Fram tills idag var ligan SSL, är vi nu enbart Svenska Superligan?

SSL behöver vara tydlig. Den här loggan är allt annat än det.

Ett beslut utan själ

Det här är problemet: det här beslutet saknar själ. Det saknar respekt för det som faktiskt fungerade. Det saknar känsla för innebandyns identitet.

På en 100-punktslista över vad SSL behövde göra inför säsongen 2025/26 hade en ny logga inte ens platsat. Publiken? Viktigare. Matchproduktioner? Viktigare. Intäkter, sponsorer, digital utveckling? Viktigare. Att skapa ett starkare och mer attraktivt varumärke för sporten? Viktigare – och det hade vi redan, i den gamla loggan.

En logotyp kan bara göra skillnad om den är en symbol för något större. Om den bär en historia, en riktning, en känsla. Den gamla loggan gjorde det. Den nya gör det inte.

Det här känns som ett egoistiskt beslut inifrån SIBF, där det viktigaste inte varit vad som är bäst för innebandyn utan snarare möjligheten att visa att man kan sätta sin egen prägel. Och när beslut drivs av det – i stället för av vad sporten faktiskt behöver – blir resultatet nästan alltid fel.

Historien upprepar sig – minns Frölunda

Minns ni Frölunda Hockey för ett par år sedan? De presenterade en ny logga som var så usel att fansen rasade. Klubbledare fick springa gatlopp och dra tillbaka hela lanseringen på några dagar och på sina bara ben be alla om ursäkt. Den nya loggan hade varken känsla eller respekt för klubbens historia. Precis samma känsla infinner sig här.

Jag hade velat vara en fluga på väggen på det möte där den här loggan presenterades. Hur kunde ingen säga ifrån? Hur kunde ingen resa sig upp och säga: stopp, det här är inte SSL, det här är inte innebandy.

Ett självmål

För det här var ett solklart självmål. På bara ett par timmar efter att loggan presenterades har jag blivit överöst av meddelanden från klubbledare på högsta nivå, från företagsledare inom idrotten, från förbundspersoner, från innebandyentusiaster. Alla med samma fråga: vad händer? Vem tar ansvar? Varför byter man bort något som var bra, mot något som är sämre?

Det är svårt att tänka sig ett mer felriktat sätt att inleda en ny säsong. När sporten behöver fokus på rätt saker – då kommer detta. En logga som ingen förstår, ingen bad om och ingen kommer att känna stolthet för.

Slutord – God natt nya SSL-loggan

Det här handlar inte om konservatism. Det handlar om identitet. Om att SSL redan hade ett varumärke som fungerade. Ett varumärke som bar stolthet.

Att kasta bort det, utan en enda trovärdig förklaring, är inget annat än ett hån mot sporten, mot klubbarna, mot supportrarna. Det är ett beslut som försvagar i stället för att stärka.

God natt, nya SSL-loggan. För du borde aldrig ens ha vaknat till liv.