Kalmarsund: Så vände vi elitlicenskrisen

Kalmarsunds ordförande om vändningen, miljonunderskottet – och varför klubben inte ropar hej ännu.

Fyra SSL-föreningar har spelat under handlingsplan den här säsongen – vilket innebär att de senast den 30 april behövde vända ett negativt kapital till ett positivt för att klara elitlicensen. Nu är boksluten klara och inlämnade till revisorerna. Redan tidigare har det bekräftats att Helsingborg inte når upp till kraven och tvångsdegraderas till herrettan. Innebandymagazinet har pratat med de tre andra klubbarna – AIK, Kalmarsund och Storvreta – för att ta reda på hur de ligger till i processen.

Kalmarsunds ordförande: ”Vi har kämpat stenhårt – nu ser det bra ut”

Kalmarsund har lämnat in sitt bokslut till revisorn, och enligt ordförande Andreas Folke innehåller det ett positivt kapital – vilket innebär att elitlicensen är inom räckhåll. Men han vägrar ta ut något i förskott.

– Vi har skickat in bokslutet, och enligt det har vi klarat elitlicensen. Men jag tänker inte ropa hej förrän revisorn sagt sitt. Det krävs samsyn. Det är inte vår åsikt som avgör, utan vi måste vara överens med revisorn. Men dialogen är god och vi tror att det löser sig, säger han till Innebandymagazinet.

Vägen hit har varit allt annat än enkel. Efter ett underskott på 2,8 miljoner kronor i elitverksamheten förra året krävdes en resultatförbättring på över fem miljoner kronor – något Folke beskriver som nästintill omöjligt utan hjälp utifrån.

– Om man gör ingenting, då gör man 2,8 miljoner minus året efter också. Vi var tvungna att agera direkt. Det är ett otroligt trubbigt regelverk – du har i praktiken tolv månader på dig att rätta till ett riktigt dåligt år. Men med hjälp av näringslivet, kommunen och en enorm egeninsats från föreningen så har vi tagit oss igenom det.

Hård kostnadskontroll – men utan att tumma på kvalitet

Den ekonomiska vändningen har framför allt skett genom kraftiga besparingar – utan att spelarna märkt någon större skillnad.

– Vi har verkligen gått igenom hela verksamheten. Vilka kostnader har vi? Vad kan vi ta bort? Allt som inte var absolut nödvändigt har vi skalat bort. Som exempel: har du 30–40 småsaker, och varje grej kanske kostar 4 000 kronor. Tillsammans blir det mycket pengar.

Samtidigt har klubben fått engångsstöd från näringslivet och kommunen som hjälpt till att täcka det akuta gapet.

– Det är en kombination av allt. Men vi upplever ändå att lagen haft bra förutsättningar. Det har inte handlat om att dra undan mattan för någon – utan om att skära smart.

Svår balansgång mellan planering och osäkra intäkter

Folke pekar också på innebandyns generella utmaning: kostnaderna är kända tidigt – men intäkterna osäkra och sena.

– Vår säsong slutar sista april, men du måste börja bygga nästa års trupp redan i december eller januari. Så när bokslutet ska in, då är nästa säsongs kostnader redan i princip låsta. Däremot vet du inte hur mycket pengar som kommer in från sponsorer förrän kanske i maj eller juni. Det är en stor osäkerhet.

Sponsorer vill ofta se sportsliga satsningar eller slutspelsresultat innan de skriver på – men då är stora delar av ekonomin redan låst.

– Det är många gånger en chansning. Vi gör en best guess: hur mycket publik får vi? Hur går det i slutspelet? Kommer vi upp i 1 200 åskådare eller bara 800? Skillnaden är enorm. Så det går inte att ha full kontroll.

Två SSL-lag – men bara en pengapåse

Kalmarsund är en av få föreningar som har både dam- och herrlag i SSL – men det ger inte mer sponsorpengar automatiskt.

– Våra sponsorer skiljer inte på dam eller herr. Vi har bara en pengapåse – och den ska räcka till två lag. Det är en av anledningarna till att vi ser andra klubbar välja att lägga ner ett av sina lag. Thorengruppen och Falun är exempel på det. Det kostar för mycket att driva två elitlag med samma intäktsbas.

Folke jämför situationen med andra klubbar i landet.

– Växjö har också det tufft nu. De gick upp med sina damer, men det kostar. Pengarna räcker inte. Det är en utmaning många sitter i.

Låg ersättning från förbundet – höga reskostnader

Stödet från Svenska Innebandyförbundet är också minimalt. Förra året fick Kalmarsund mest av alla – 99 000 kronor – bland annat eftersom de har två SSL-lag.

– Det är hela summan vi får från förbundet. Och samtidigt kostar en bortamatch mot Thorengruppen i Umeå runt 90 000 kronor. Får vi tre sådana matcher i ett slutspel kan det bli uppåt 270 000 i resekostnader. Vi går back på att spela slutspel. Det är så det ser ut.

Folke efterlyser en bredare diskussion om hur innebandyn organiseras och finansieras.

– Många klubbar har inte ens en heltidsanställd klubbchef eller någon som jobbar med marknad. Det är helt avgörande om vi vill utveckla sporten. Men att ta det steget kostar. Anställer du två personer, börjar du varje år med en miljon i minus som måste tjänas in.

Han efterlyser också att stora aktörer, som Svenska Spel, omfördelar sina stöd.

– Lägg mindre pengar på fotboll och hockey – de är redan starka och för dem är sådana pengar bara grädde på moset. Ge mer till mindre idrotter som innebandy. Då får de ut mer effekt per krona.

Osäker framtid – men också hopp

Trots att årets resultat är i hamn, är inte framtiden självklar.

– Vi känner att vi har kommit upp över noll nu. Men det krävs inte mycket för att vi ska tappa balansen igen. Tappar vi bara fem procent av våra sponsorintäkter, då handlar det om en cirka halv miljon. Det motsvarar nästan hela våra publikintäkter.

Målet är att bygga en buffert – men vägen dit är snårig.

– Vi måste fortsätta skära där vi kan. Vi granskar alla avtal, även de fleråriga, och försöker hitta kostnadsreduktioner. Klarar vi att hålla uppe intäkterna, då kommer det gå bra. Men minsta tapp på sponsorsidan – då blir det jobbigt igen.