Nacka föll på gamla synder – Alunda snodde första kvalrysaren

Alunda chockar Nacka i SSL-kvalet – men segern luktar mer bjudning än bragd efter en svängig rysare.

Alunda gör sitt första SSL-kval någonsin och jag kan inte släppa känslan att det just är orutinen som till slut kommer sänka dem i den här serien. Inte för att det syntes allt för mycket i första matchen på planen men den kunde ha blivit avgörande – men redan innan kvalet började blev det lite ”rookiemisstag” som kan visa sig kostsamma. 

Att gå om Örnsköldsvik i sista omgången och knipa tredjeplatsen lät ju bra på pappret. Men den där segern skickade dem rakt på Nacka – ett lag de förlorade mot två gånger i serien – istället för seriesegrarna Storvreta, som de faktiskt slog dubbelt. Och ja, det där kunde dessutom ha blivit ett Uppsaladerby inför knökfulla läktare. Nu vill jag ju inte insinuera att de borde ha lagt sig – men lite smartare rotation, luftat bänken, gett andremålisen lite matchtid… Det hade inte varit tjänstefel.

Väl i matchen märktes det dock inte vilken tabellplacering lagen hade. Första perioden var en klassisk kvalrysare – två lag som vägde varje beslut på guldvåg och vägrade bjuda på något.

Men här kom första trendbrottet. I de två seriemötena den här säsongen var det alltid bortalaget som rivstartade och ledde med 2–0 efter första perioden. Nu var det Alunda som tog ledningen – men istället för att bygga vidare, tappade de initiativet.

1–0 stod det till Alunda, men innan perioden var över hade Nacka växlat upp och vänt. Två snabba mål och Nacka gick till paus i 2–1-ledning. Känslan: Det här kan sluta exakt hur som helst.

Alundabacken Jonna Westerholm bjöd på periodens prestation när hon gick coast to coast och fullständigt skar igenom Nackaförsvaret och gav sitt lag ledningen.

Andra perioden? Den var Nackas. Spelmässigt full dominans, även om det inte rasslade i protokollet. Alunda hängde knappt med – och när special teams blir avgörande i kval, ja, då såg Alunda ut som just ett lag som aldrig varit här förut.

Två powerplay fick de. I det första lyckades de med konststycket att släppa in ett mål – precis när Nacka blivit fulltaliga, men ändå. Vilde Rundfloen drev upp, Kajsa Garpenbeck stod för en macka värdig en gourmetrestaurang 3-1.

Visst reducerade Alunda i sitt andra powerplay – men det var mer ett enmansnummer än frukten av något välsmort spel. Och 1–1 i special teams duger inte i ett kval. Men det duger heller inte för Nacka att spela 1-1 i en period som man dominerar spelmässigt.

Backen Westerholm fortsatte att dominera även i andra perioden i Alunda. Hon stod för matchens defensiva prestation när hon ensam stoppade 4–1. Nackas målvakt (!) fick iväg en perfekt utkast som friställde en lagkamrat, men Westerholm hann ikapp och petade bort bollen. Straff? Kanske, men det slutade utan domslut. Och som om det inte var nog – det var Westerholm som dundrade in 3–2-reduceringen med ett stenhårt skott i powerplay.

Inför matchen trodde jag det skulle handla om Nackas kollektiva maskin mot Alundas två stjärnor, Elin Höglund och Jasmine Van der Veen. Istället var det Westerholm som bar hela Alunda på sina axlar och såg till att laget ens hade kontakt inför tredje perioden.

Tredje började med en drömstart för Alunda – kvitteringen kom efter bara två minuter, men ska vi vara ärliga så var det ett grovt Nacka-misstag som låg bakom. Alunda tog sedan över och tog även ledningen, helt logiskt sett till hur perioden utvecklade sig.

Men. Det är alltid ett men när det handlar om orutin i kval. Två rent onödiga utvisningar – spel utan klubba och hands – två situationer som även den blindaste domaren inte missar. Nacka tackade och kvitterade till 4–4 i powerplay. De hade även bud på avgörande, men Alunda höll ut och tog matchen till sudden.

Väl där var det Nacka som klev på räfsan. En billig utvisning, men de redde ut det. När båda lagen väl gick för segern var det ändå ganska logiskt vem som skulle kliva fram. Elin Höglund – poängdrottningen själv – fick läget och punkterade matchen. 5–4 Alunda, och en drömstart på kvalet inför returen på hemmaplan.

Men ska vi vara ärliga – det här kändes mer som att Nacka förlorade än att Alunda vann. Problemet som plågat Nacka under deras år i SSL hänger fortfarande kvar. Då snittade de 3,6 mål per match – i allsvenskan har de höjt till 5,5. Men det spelar ingen roll när effektiviteten sviker gång på gång. Den här matchen skulle Nacka ha avgjort redan i andra perioden.

Matchens stjärna var Vilde Rundfloen. Hon lirade på en egen nivå. Där andra såg ut som de hade handleder av cement, spelade hon som om hon led av hypermobilitetssyndrom – handleden gick åt alla håll och det var vackert. SSL-klass och landslagsmaterial. Frågan är bara om det någonsin blir med Nacka igen?

Se alla målen från match i klippet ovan.