Krönika: När påskägget visar sig vara tomt – en betraktelse över SSL-kvalet

SSL-kvalet blev ett tomt påskägg – dramatik utan nerv och ett firande som ingen riktigt vann.

Det finaste med påsken är inte äggen, inte ledigheten, inte ens påskmusten. Nej, det verkliga guldet i folktron är att SSL-kvalet på damsidan ofta avgörs just under den här helgen. Påsken har blivit innebandyns påskvaka – dramatik, lidande, uppståndelse. Men i år? I år blev vi snuvade på konfekten. Bokstavligen.

Istället för ett sprakande crescendo, en nervig final med liv och död i potten, fick vi en av de bästa kvalserierna i modern tid reducerad till ett tomt Kinderägg – utan leksak, utan godis, ingen överraskning utan bara en pappkartong av tomma känslor.

För när Växjö och Storvreta gick in i sudden i match fyra visste vi redan att båda lagen skulle gå upp – Partille hade precis besegrat Alunda i den andra kvalfinalen. Den där ljuvliga, fruktansvärda ovissheten som kvalsudden brukar bjuda på – den var borta. Det var som att se ett drama där man redan vet slutet. Och även om skådespelet var vackert, satt man där med känslan av att applådera innan ridån ens hunnit gå ner.

Sedan följde ett av de märkligaste ögonblicken i svensk TV-historia: Ebba Johansson avgjorde för Storvreta, på pass från Anna Wijk, eufori bröt ut – och samtidigt fick det förlorande Växjö också fira. Från besvikelse till glädje på tre sekunder. Båda lagen samlades på mittplanen där en ledare från varje sida delade ut ”Vi är klara för SSL”-tröjor och guldhattar ur varsin kartong. Det såg ut som ett klassiskt kvalfirande – bara det att båda lagen firade samtidigt. Det var som att se två löpare korsa mållinjen med sekunders mellanrum – och ändå kliva upp på samma prispall till tonerna av nationalsången. Jag har nog aldrig i mitt tidigare sportsliga liv känt mig så blåst på konfekten.

Orsaken? Falun drog sig ur SSL inför nästa säsong, och därför fick den bästa kvalförloraren också en biljett. Det är svårt att klandra förbundet, som följde regelverket. Men vi behöver nya seriekrav – ett regelverk med backup-planer för när verkligheten kraschar kvalets dramaturgi. En kvalserie mellan förlorarna hade varit rimligare. Eller en rak kvalserie från början. Nu blev det kvalets motsvarighet till att duka upp påskbordet – och sen spilla ut all sill i hallen.

Det paradoxala är att under kvalet var det just ovissheten kring bästa förlorare som höjde pulsen. Tabellen blev ett sudoku med tusen möjliga lösningar – varje mål kunde välta hela korthuset. Det var spännande, på sitt sätt. Men det gör det inte mindre tragikomiskt att upplösningen blev ett antiklimax av sällan skådat slag.

Vi ska ändå gratulera Partille, Storvreta och Växjö – tre nykomlingar som nu skriver historia. Visst, både Storvreta och Växjö finns med i maratonlistan, men det här rör sig nog om mer avlägsna släktingar än identiska föreningar. Oavsett: detta är nytt blod. Och särskilt Partille får mitt hjärta att slå lite snabbare – bokstavligen. Jag bor 30 sekunder från hallen. SSL på altanen? Ja tack. Men visst finns risken att jag också blir snuvad där. Hallen rymmer bara 300 sittplatser – långt under SSL-kravet på 400. Dispens är möjlig, men låt oss vara ärliga: det blir en arena som kvalar in som en av de sämsta i ligans historia. Hallen i sig är faktiskt riktigt fin – för spelarna. Den har allt de behöver för att prestera. Men för publiken? Det är en annan historia. Här pratar vi kvalhaveri 2.0. Men att få se SSL på sin egen bakgård är nog det bästa som hänt.

Och så Anna Wijk. Det går inte att prata om kvalet utan att nämna henne. Hon kliver in efter ett års uppehåll, barn i famnen och boll i hooken – och styr matcherna som om hon aldrig varit borta. I den första sudden avgjorde hon själv. I den andra spelade hon inte ens sista perioden på grund av skada, men klev ändå in i spel 6 mot 5, kvitterade – och tog matchen till straffar. I den tredje matchen kvitterade hon i slutsekunderna och spelade såklart fram till det avgörande målet i sudden.

Men MVP? Nej, faktiskt inte. Det fanns en spelare vars betydelse för sitt lag var ännu större. Vem? Läs mitt All Star-lag från kvalet, så får du veta.

En tanke till: Alunda. Den stora kvalförloraren. Ingen SSL-plats, inget firande, bara tomhet. Men framtiden? De ligger nära Uppsala – ett par guldklimpar därifrån kan mycket väl ta bakvägen in i finrummet.

En positiv sak med att tre lag går upp till SSL är att alla nykomlingar inte kommer att åka ur – något som annars är ett ganska vanligt scenario. Jag har följt kvalet noga och kan väl dra slutsatsen att det ska till många bra värvningar för att dessa tre föreningar ska hålla skeppet flytande i SSL. Men till kommande säsong gäller något så unikt att man inte behöver vara bättre än två SSL-lag – utan det räcker med att vara bättre än två nykomlingar som aldrig tidigare har spelat i SSL.

Så, hur knyter vi ihop säcken? Påsken firas till minne av Jesu lidande, död och uppståndelse. Och jag inledde med att säga att det enda som gör påsken värd att fira är SSL-kvalet. Men efter årets kvalfiasko vill jag bara säga: låt det här kvalsystemet dö. Och för Guds skull – låt det aldrig uppstå igen…Glad Påsk ändå.