Därför är det bra för SSL att Strängnäs gick upp

Innebandymagazinets Victor Westlund om Strängnäs SSL-avancemang: ”Vore tjänstefel om de inte firade med att äta köttfärs med ris”

Kan innebandymatcher göra en neutral reporter nervös? Absolut. 

Ibland har man hittat en perfekt vinkel, eller fråga, som bara går att applicera vid en viss matchutgång. Då stiger pulsen på slutet när det ska avgöras. Likaså när Sverige spelar. 

Sedan finns det matcher som man blir nervös bara av att titta på även på en ledig dag. Säg hej till kvalfinalen mellan Karlstad och Strängnäs. 

Ja, jösses vilken nervpärs det här var. Då kan jag inte ens föreställa mig hur det var för anhängarna på plats.

Att se förlängningen – där minsta lilla snedsteg eller stor klassaktion hos en spelare kan vara material för ett nedslag i en sån där minnesvideo i Mästarnas Mästare – var förtrollande.

Då ska vi inte prata om straffläggningen. 

Under matcherna pratar man ofta om att lag har momentum och så kändes det också under straffarna. Lika många gånger jag tänkte ”Karlstad tar det här nu”, lika ofta tänkte jag ”Nä, det blir nog ändå Strängnäs som grejar detta”. 

Och så blev det ju också. Strängnäs vinner straffarna, matchen och en historisk plats i SSL för första gången i föreningens 40-åriga historia. 

Bästa vore kanske att spela kvar i Eskilstuna

För Superligans bästa tror jag också det var bra att Strängnäs gick upp. 

Inget ont om Karlstad, men de har gjort några försök nu i SSL utan att ha etablerat sig på den allra högsta nivån, eller för den delen satt något större avtryck. Dessutom: Ombyte förnöjer. 

Nu bjuds SSL-publiken på en ny bekantskap. En pigg sådan. Strängnäs, beläget drygt tio mil från Stockholm, påminner till viss del om Nykvarn som också råkar vara lite av en lokalrival. 

Kommande säsong spelar man också i nybyggda arenan Larslunda med kapacitet på över 1100 åskådare. Frågan är dock om det inte vore bättre att fortsätta spela vidare i Eskilstuna, den tillfälliga spelplatsen under kvalet, där man haft massivt publikstöd och bra sportslig framgång? 

Spelarna som kan förgylla SSL

Omar Aldeeb är lagets klart, klart största stjärna och han är nu tillbaka där han hör hemma. Stundtals har han känts lite som fusk i den här serien.

Utöver honom finns det ett gäng profiler i Strängnäs som har möjlighet att sätta färg på SSL. 

Ahmad Dakhallah, som visserligen placeras i Falun enligt vad jag har hört, är underhållande att se på planen och har möjlighet att bli en citatmaskin. Likt honom har lagkamraterna Tim Lindgren och Pelle Hansson också varit lite för bra för allsvenskan under några år nu och får en välförtjänt plats i finrummet. 

Mest glad blir jag nog för Kalle Karlsson. Eller ”Kapten” Karlsson, som han tycks heta i folkmun.

Backen har hunnit fylla 35 år nu och utöver två säsonger i Torshälla har Karlsson enligt IBIS tillhört Strängnäs sedan 1996, alltså ett år innan Innebandymagazinet grundades. Häftigt nog förlängde han sitt kontrakt nyligen med två säsonger – att ta ”ett år i taget” på ålderns höst verkar inte vara Karlssons melodi.

Han har varit kvalets huvudperson

Men om det finns en spelare som varit huvudperson i det är kvalet så är det målvakten Oskar-Viking Tjärnberg.

För den som säger att innebandyn saknar profiler så räcker det ju bara med att se Tjärnberg några minuter i sitt mål för att få den åsikten motbevisad. Herregud, bara det unika förnamnet skvallrar ju om att det här rör sig om något extra.

När Karlstads tränare Andreas Karlsson menade på att det var ovärdigt att kvalmatcher ska avgöras på straffar var Tjärnberg snabb med att på Facebook kommentera inlägget med ”träna på straffar istället för att gnälla”.

Man kan tycka vad man vill om det, men frispråkigheten kan ingen ifrågasätta.

Kvalfärsen är den nya guldpytten

Trodde ni det var slut på exempel om varför Tjärnberg är en superprofil? Då har ni fel. 

För Ekuriren berättade 27-åringen att han ätit samma maträtt till både lunch och middag – i sex år. Rätten? Köttfärs och ris. 

Det vore tjänstefel om Strängnäs firade avancemanget med att äta något annat än just köttfärs och ris. När IFK Göteborg tog hem SM-guld efter SM-guld i herrarnas fotbollsallsvenska gjorde man det till tradition att alltid fira med att äta pytt-i-panna, något som blev känt som deras ”guldpytt”.

Strängnäs? De kan ha hittat sin version. Kvalfärsen.

Fotnot: Oskar-Viking Tjärnberg avslöjade i sin intervju med Ekuriren receptet för sin paradrätt. Koka riset, stek köttfärsen och blanda den med kidneybönor, krossade tomater och möjligen lite salt.