Allt ska avgöras – final i finalen väntar

Det mest ovissa SSL-kvalet på damsidan når sitt avgörande. Innebandymagazinets damexpert Christian Svensson analyserar dramat – med röster från både vinnare och förlorare.

Årets kval till SSL på damsidan är, utan att överdriva, det jämnaste vi har sett. Samtliga kvalsemifinaler gick till en tredje och avgörande match – och det har mynnat ut i två kvalfinaler som inte bara är jämna, utan också fyllda av historia.

För det här är inte fyra uppstickare som plötsligt fått chansen. Det är fyra lag som varit där – men inte lyckats stanna kvar.

Åkersberga och Lockerud åkte ur SSL tillsammans för två säsonger sedan. Telge och Mora följde samma öde i fjol. Nu står de här igen. Samma mål. Samma dröm. Men med en helt annan erfarenhet i ryggen.

Inför kvalet tippade jag att det skulle vara just de här fyra lagen som stod kvar till slut. Och när det väl drog ihop sig bekräftades den bilden ganska snabbt. Lockerud kändes stabilare. Tryggare. Mer färdiga.

Och även om det började i uppförsbacke – med en förlust i första matchen – så landade serien exakt där känslan pekade. Tre raka segrar senare var det också Lockerud som stod där som vinnare.

Efter 3–1 i matcher är Lockerud tillbaka i SSL – igen. Det är andra gången Mickael Fredriksson tar upp klubben, och någonstans börjar det bli mer regel än undantag.

– En sådan här dag är jag otroligt tacksam för att jag har fått vara i den här klubben så pass länge och att folk tror på mig och det jag gör. Det här har blivit hemma för mig på något sätt. Lockerud har blivit min klubb. Jag är från Karlskoga i grund och botten, men jag har lagt ner så många timmar här och mina barn vet inget annat än Lockerud. Det här betyder väldigt mycket för mig, sa Fredriksson till Mariestads Tidningen efter avancemanget.

Fem kval på tio säsonger. Två avancemang. Det säger ganska mycket om vad Lockerud är – ett lag som hela tiden är där och till slut träffar rätt. På andra sidan står ett Åkersberga som gör sitt andra kval – och nu får uppleva baksidan för första gången.

– Det här är det tuffa med idrott. Ibland går det så här och då är det så viktigt att alltid finnas där för varandra. Man vinner och förlorar som ett lag och då ska man finnas där för varandra i motgångar också, sa lagkapten Frida Nilsson till NuÖsteråker efter matchen.

Hon vet vad det handlar om. Var med och tog upp laget senast. Har över 15 säsonger i klubben.

– Jag är så stolt över det här laget… jag vill bara ge alla en kram och finnas där för alla.

Det är där kvalet är som mest brutalt. Ett lag får allt. Ett annat får börja om. I den andra finalen lever allt fortfarande.

Telge hade matchboll borta mot Mora – men tog den inte. I stället svarade Mora med en övertygande 8–3-seger och kvitterade serien till 2–2. Fyra matcher, fyra hemmasegrar. Nu väntar ett avgörande i Södertälje.

– Med ryggen mot väggen och förmåga att prestera så bra. Ännu en gång visar tjejerna vilken mental styrka och karaktär de besitter. Det skall bli fantastiskt kul att få spela en femte och avgörande match om en vecka, sa Moras tränare Bruno Lundberg till Innebandymagazinet.

I Telge var känslan en annan.

– Vi satt kvar i bussen och gjorde inte vårt jobb som vi hade sagt. Helt enkelt en dålig match från vår sida men vi spelade upp oss lite i sista perioden. Nu måste vi göra vårt jobb på onsdag, sa assisterande tränare Bengt Sjödin.

Den här matchserien är egentligen den bästa bilden av det jag varit inne på hela vägen – att årets kval är det mest ovissa vi har sett. Inför serien tippade jag att det skulle gå till fem matcher. Och nu är vi där. I min bok har det handlat om Telges spets mot Moras organisation. Det är exakt den bilden vi fortfarande ser.

Fyra matcher. Fyra hemmasegrar. Och nu en femte. Men jag står fast vid mitt tips. Mora tar det. De har visat gång på gång hur starka de är mentalt när det gäller som mest – och jag tror att det till slut blir avgörande, även på bortaplan.