Thomas Andersson om kärleken från sporten efter cancerbeskedet

Han är en av innebandyns mest rutinerade domare. När Thomas Andersson berättade om sin sjukdom fylldes flödena av kärlek och stöd.

Det har varit ovanligt tyst kring ett av SSL:s mest välkända domarpar. I över ett decennium har Thomas Andersson och Rickard Wissman stått sida vid sida i innebandyns hetaste matcher. De har dömt finaler, mästerskap och blivit utsedda till Årets domare flest gånger.

När hösten tog fart och Thomas plötsligt inte längre syntes i SSL-vardagen började frågorna komma.

Förklaringen kom i ett öppet och starkt inlägg på Facebook. Thomas berättade att han drabbats av cancer.

– Jag har blivit diagnostiserad med cancer och kommer inom kort påbörja behandling för att bekämpa sjukdomen. Att få ett sådant besked påverkar givetvis mig, min familj och alla i min omgivning – och jag vill därför vara öppen och ärlig med den kamp jag står inför, skrev han i inlägget.

Responsen blev enorm. På bara några timmar fylldes kommentarsfälten av kärlek. Från spelare. Från klubbar. Från människor långt utanför innebandyn. Det blev en kärleksstorm som Thomas beskriver som både oväntad och djupt rörande.

– Väldigt häftigt och omtumlande. Det enda jag ville var att berätta vad jag går igenom, och det har blivit en kärleksstorm som spridit sig långt utanför innebandyns gränser. Det känns fantastiskt att så många tagit sig tid att läsa, engagera sig och skriva några rader – både de som upplevt något liknande och de som bara skickat kärlek. Sådant värmer verkligen och ger extra energi till min resa tillbaka till innebandyplanen med pipan i hand, säger Thomas till Innebandymagazinet.

Stödet har gett honom kraft – och gjort honom ännu mer beslutsam. Men mitt i kärleksstormen finns också stillheten, den där stunden när allt sjunker in och man försöker förstå vad som egentligen hänt. För Thomas kom beskedet för ungefär fyra veckor sedan.

– Det är såklart en overklig känsla som man tyvärr inte kan påverka. Precis som man hört från andra som varit i liknande situationer pendlar tankarna från negativt till positivt och jag jobbar med att minimera de negativa tankarna och lägga fokus på det positiva i allt – inte bara denna situation. Jag har en fantastisk familj vid min sida som stöttar mig, vänner inom och utanför innebandyn som verkligen finns där när jag behöver dem.

Han beskriver hur chocken snabbt förvandlades till beslutsamhet.

– Det som började med omtumlande och ostrukturerat landade ganska snabbt i att ”detta ska jag klara!”. Jag har så mycket att se fram emot, inte bara kring innebandyn men framför allt runt min familj och mina barn.

Han berättar att han tidigt involverade domarkollegan Rickard Wissman i beslutet att ta en paus.

– Jag konstaterade att även om läkarna sagt att jag ska leva på som vanligt tills behandlingen påbörjas, skulle jag inte vara 100 procent närvarande mentalt för att döma innebandy och därför tog jag time out från och med då.

När människor började höra av sig och undra varför han inte längre dömde med Rickard, valde han att vara öppen.

– Jag valde att gå ut med min situation för att minimera spekulationer och rykten. Detta gjorde jag i samråd med min fantastiska sambo, mina fina barn och givetvis Rickard, som jag även visste skulle få utstå en del frågor och kommentarer. Det är när vi dömer tillsammans som vi är som bäst och då vi har som roligast – det ser jag verkligen fram emot att komma tillbaka till.

Thomas Andersson är en av svensk innebandys mest erfarna och framgångsrika domare.
Han har dömt över 500 matcher i SSL och mer än 100 internationella matcher i IFF:s regi. Fyra gånger har han utsetts till Årets domare i Svenska Superligan – en karriär byggd på professionalism, respekt och kärlek till sporten.

Men just nu handlar livet om något helt annat.

– Jag är positivt lagd i grunden och fast beslutsam att besegra min sjukdom och komma tillbaka starkare och mer tacksam för de små sakerna i livet som man annars tar för givet. Cancer är en sjukdom som många, inklusive jag själv, kan relatera till och känner någon i sin närhet som påverkats av. Många har fina historier om hur de besegrat sjukdomen, och jag planerar att skapa min egen positiva historia att dela när tillfälle ges. Min familj, mina vänner och allt stöd – i kombination med att jag inte är så gammal och är i bra form – talar för att det här blir en positiv historia.

Även om domarkarriären tillfälligt står still har pausen gett Thomas något som livet i full fart sällan tillåter – mer tid med familjen. Tid att andas, att vara närvarande, att följa de små vardagsögonblicken som annars lätt försvinner mellan resor, matcher och uppdrag. För första gången på länge kan Thomas vakna hemma en lördagsmorgon utan stress, följa sonens matcher från läktaren och bara vara – pappa, sambo, vän. Små stunder som betyder mer än någon finalsignal.

– En positiv del är att jag genom detta har fått mer fritid än vanligt på helgerna, och det har givit mig tid att följa sonen som också dömer. Han och hans kollega är väldigt duktiga och vill klättra genom seriesystemet hela vägen upp till SSL och IFF. Han har även nämnt att han vill döma en SSL-match med farsan, så det får man lägga som en målbild – det skulle vara fantastiskt kul såklart om vi lyckas med det i framtiden. Får hålla på ett tag till med andra ord, säger Thomas med ett leende.

Inom kort väntar en tuff behandling. Han tränar, äter och vilar för att ha så bra förutsättningar som möjligt när den drar i gång. Men trots den vetskapen blickar han framåt – mot familjen, livet och innebandyn.

– Ingen vet vad som kommer hända i framtiden, men det är att skapa minnen jag ser fram emot mest. Innebandymässigt att komma tillbaka och fightas med kollegorna i serien och slutspel, kämpa om finaler i Svenska Cupen och Champions Cup. Döma många roliga internationella matcher och fler VM!

När Thomas pratar om framtiden är det med värme i rösten. Han återkommer ständigt till känslan av tacksamhet – över att få göra det han älskar, men ännu mer över människorna runt omkring honom. Det är där drivkraften finns, i familjen och i vardagen.

– På det personliga planet vill jag fortsätta utvecklas i min roll på Henkel där jag trivs och har jättekul. En dynamisk organisation och spännande kund som hela tiden gör att jag behöver utvecklas! Hänga och ha kul med Linda, min sambo – både i vårt fantastiska hus dit vi flyttade för precis ett år sedan och har byggt upp tillsammans, samt på resande fot när vi alltid har kul och skrattar massor! Jag vill se mina vackra barn fortsätta att utvecklas, bli ännu mer självständiga samt följa deras vägar genom livet och njuta av att man uppfostrat fina barn.

När han kan vara tillbaka på planen är för tidigt att säga. Det finns ingen tidsplan, ingen deadline – och det gör inget. För första gången i karriären handlar det inte om att jaga matcher eller mästerskap, utan om att låta kroppen och livet bestämma tempot.

– Det är något som kommer vara upp till läkarteamet på Karolinska tillsammans med min SSL-coach och SIBF. Vill inte stressa utan ta det i rätt tid – det kommer alltid fler matcher.

När samtalet börjar gå mot sitt slut återvänder Thomas till det som genomsyrat hela berättelsen – tacksamheten. Tacksamheten över människorna han älskar, om kollegorna på planen, om känslan av att få vara en del av något större än sig själv.

Han vet att det väntar tuffa dagar, men också att det finns mycket att komma tillbaka till. Visselpipan. Publiken. Känslan av att stå mitt i stormen och ändå vara den som håller ordning.

– Tack för all kärlek och stöd. Nästan överväldigande, och jag är stolt över att få vara del i detta – världens bästa sport.

Och någonstans där, mellan ödmjukhet och beslutsamhet, blir det tydligt att kampen bara börjat – men att Thomas Andersson redan bestämt sig för hur den ska sluta. Med värme, med vilja, och med visselpipan redo att ljuda igen när livet blåser igång nästa period.