Största profilerna i svensk herrinnebandy

”Det var fler profiler förr”, brukar många säga. Jag minns själv hur jag förälskade mig i elitinnebandyn när Storvreta gick upp i högsta serien i början på 00-talet. De utpräglade rollspelarna som hade varsin spetsegenskap, och som kunde vara bedrövliga på andra områden, blev stora publikfavoriter i Fyrishov och byggde innebandyhajpen i Uppsala.

[1/1] Lars ”Vesslan” Johnsson som knappt kunde springa, men som hade sitt dragskott. Från högra fickan, gärna i powerplay, satt bollen alltid i bortre krysset.

[1/1] Max Holst, snabbast i laget. Kunde springa åttor runt motståndarna med klubban i en hand. Man både älskade och hatade honom för att han aldrig kunna hålla med två händer.

[1/1] Dennis Solid, med bakom ryggen-insticken från sin favoritposition bakom mål. Han var den första man la märke till för att han hade TV4-loggan som tröjnummer på ryggen.

[1/1] Staffan ”Starre” Jacobson, experten på tjuvnyp när domaren inte såg.

[1/1] Jesper Berggren, med sina snubblande löpsteg på vänsterkanten som gav honom frislag vid minsta närkontakt.

Med flera, med flera. Idag är SSL-spelarna mer kompletta, men jag vill ändå påstå att det finns minst lika stora publikfavoriter nu. Nu ger jag mig på ett försök att utse de främsta herrprofilerna i svensk innebandy.