Spelaren som Giganternas Kamp hade behövt

Innebandymagazinets Victor Westlund summerar slutomgången i herrarnas SSL.

Oj, vilken häftig slutomgång vi bjöds på i herrarnas SSL igår.

Det största dramat utspelade sig otvivelaktigt i Solna, inför över 1000 personer som vars högsta önskan var att deras AIK skulle förbli ett SSL-lag när dagen var över. Precis så blev det – men det satt hårt, hårt inne.

Talande nog blev det AIK:s två största stjärnor som löste kontraktet, Liam Åström och Andreas Stefansson klev båda fram när det behövdes som mest och gjorde målen som innebar säkrad SSL-existens.

Scenerna efter Stefansson avgörande mål var vackra. Målskytten föll mot golvet efter målet, precis som några av hans lagkamrater också gjorde. När idrottare den där klassiska ”hur känns det”-frågan efter att ha vunnit titlar svarar många att de känner sig mer lättade än glada, och kroppsspråket på AIK-spelarna efter målet signalerade att de kände det samma. 

Alex Indriana Kjellbris? Han stod kvar på benen, och klev lite sådär AIK-kaxigt fram till klacken och kysste Superligans kändaste klubbmärke.  

Samma klubbmärke behövs i SSL mer än vad AIK som innebandylag gör det. 

För trots att man överlevt tre raka säsonger i finrummet så har det inte alltid känts SSL-mässigt i Solna alla gånger. Det är lite talande att en 35-årig Daniel Thorsson, som inte spelat elitinnebandy sedan 2018, får kliva in på slutet av säsongen och ta en bärande roll i AIK där han i allra högsta grad var delaktig i gårdagen seger med sin hästspark till skott.

AIK behövs i SSL för att man är AIK. För att Stockholm ska finnas representerat i landets högstaliga. För att man har profiler som Andreas Stefansson, Markus Eriksson och Liam Åström, en trio mer underhållande i intervjusituationer än vad vissa lag är tillsammans.

Men för att AIK också ska tillföra något i SSL på planen, istället för att spela måndag-hela-veckan-säsonger med mängder av insläppta mål och ett säkrat kontrakt i slutomgången, så krävs det något form av omtag. Om det ska ske på spelar-, ledar-, sportkontors- eller styrelsenivå? Det vet jag inte, men något måste göras för att samma scenario inte ska behöva upprepas nästa säsong.  

Jag hoppas han hamnar i Falun eller Storvreta 

Starka scener fick vi även se från Helsingborgshåll efteråt. Fredi Petersson, lika mycket Helsingborgare i hjärtat som Stefansson är AIK:are, grät när han intervjuades i tv. Inte undra på det efter den här minst sagt speciella och krävande säsongen som han och lagkamraterna gjort. 

Huruvida Helsingborg ställer upp i allsvenskan nästa år känns högst oklart i nuläget, åtminstone utifrån. Kommer man till spel där vore det givetvis fint om Petersson stannade kvar i sin moderförening, men blir det så att han av någon anledning stannar kvar i SSL så ställer jag mitt hopp till att han hamnar i Falun eller Storvreta. 

Fredi Petersson är en spelare som skapar rubriker, som kan göra den allra snällaste SSL-matchen till en mindre krigszon. Precis en sån typ av spelare som rör om i grytan har saknats när Sveriges två stora giganter har gjort upp senaste tiden, och jag tror Petersson hade kunnat väcka matcherna mellan de båda lagen till liv med sitt sätt att vara där ute på planen. Landslagsmän av hög kvalitet finns det gott om i Storvreta och Falun, men de elaka spelarna tycker jag lyst med sin frånvaro sista åren och där kan Fredi Petersson verkligen ha en roll att fylla.

Innebandyns huvudstad som saknar SSL-lag

Vi säger också adjö till Dalen efter bara en säsong i högstaligan. Besvikelse från Umeålaget har riktats mot (det högst tvivelaktiga) domslutet som gav AIK ett powerplay man avgjorde matchen i, men det är givetvis inte därför som Dalen åker ut. Domslut får man ibland med sig, ibland mot sig. Nu råkade det här vara extra avgörande men att rikta fokuset mot domarna när man tagit en trepoängare på hela säsongen är lite felfokus, även om jag självklart förstår frustrationen. 

Dessvärre för både Dalen och hela innebandyvärlden så var detta Ketil Kronbergs sista match som spelare. Spaltmeter kan skrivas om ”Kung Ketil”, för nu nöjer jag mig med att konstatera att vi helt enkelt får tacka av den spelare som förmodligen är allra mest respekterad i hela SSL. Det är bara att lyfta på hatten åt supernorrmannen, som för övrigt alltid varit trevlig mot oss i media genom alla år. Lite trist att beskedet kom så tätt inpå Dalens nedflyttning, en sådan stor nyhet ska givetvis få stå i ett eget centrum.

Det är inte bara Dalen och Ketil Kronberg som försvinner från SSL, det gör också Team Thorengruppen. Det innebär att Umeå, som kallats innebandyns huvudstad, nu står utan ett enda lag i herrarnas högstaliga. Detta bara ett drygt halvår efter att innebandyn i staden kändes hetare på länge med ett Team Thorengruppen som skulle ta nästa kliv mot slutspel, och ett Dalen tillbaka i SSL med nyvunnen optimism och framåtanda efter några magra år.

Ingen slump att han vågade psyka motståndarna

Nykvarn tog sig till sitt första slutspel någonsin, imponerande! Inte minst med faktumet att laget fortfarande till en mycket stor del består av egna produkter och spelare från närområdet.

Jag blev också glad att höra Nicklas Hedståls psykningar riktade mot laget man precis blivit valda av som kvartsfinalmotståndare, Storvreta. Det är ingen slump att han var den enda tränaren som vågade skicka en passning till motståndarna efter att valen offentliggjorts. Hedstål är underhållande i media, det går knappt att göra en intervju med honom utan att få någon form av mothugg eller en fråga tillbaka. För mig är han nästan själva definitionen av 😉-emojin i sitt sätt att kommunicera med oss som bevakar sporten. 

Detta medan andra tränare och klubbrepresentanter istället kör 🤐-stilen i media när det vankas slutspel. Storvreta var duktiga på detta ifjol, och igår började mörkandet där vi fick höra att ”informationsdesken i Växjö” var stängd när det frågades om Jesper Sankells frånvaro. Det är väl klokt att inte vilja bjuda motståndarna på något alls, men jag tycker också man får förstå sin roll i det större sammanhanget. 

Lyckas fotbollen och ishockeyn vara transparenta med skadeuppdateringar, även när det kommer till avgörande matcher och slutspel, så borde väl innebandylagen också kunna bjussa på det – snarare borde man nog vara ännu mer öppna då innebandyn behöver ta alla chanser som går att få medialt utrymme, något som inte kommer gratis i den här sporten. Samma går att säga om hemlighetsmakeriet av kontraktslängder – där släpar vi också gentemot andra sporter – men det är en fråga för längre fram.