200 000 åskådare – det är nu eller aldrig för SSL

KRÖNIKA. Jag vill se siffran 200 000. Inte i en utopi, inte i ett framtidsdokument, utan i verkligheten – på läktarna runt om i landet. 200 000 åskådare under en SSL-säsong. Det är inte ouppnåeligt. Det är faktiskt fullt möjligt. Men då krävs det att hela rörelsen kliver fram och bestämmer sig.

Förra säsongen (2024/25) kom totalt 156 869 åskådare till SSL, ett snitt på 862 per match. Det duger inte. Vill vi lyfta vår sport behöver vi våga prata siffror igen. Och det betyder att varje klubb i snitt måste locka 14 285 åskådare totalt över sina 13 hemmamatcher. Det är den magiska siffran.

De som klarar det – och de som inte gör det

Tre klubbar levererade redan förra säsongen: Storvreta (18 708), Pixbo (18 634) och Falun (17 113). Bra jobbat. Men i andra änden? AIK lockade bara 5 732 åskådare totalt till Solnahallen. Det är inte SSL-nivå – inte för mig, och inte för dig som läser detta, eller hur?

Så frågan är: vad krävs för att fler ska klara ribban? Hur många matcher behöver spelas i HV71:s ishockeyarena i Jönköping för att kommunen med sina tre SSL-lag ska nå siffran i år? Skulle AIK kunna skapa en publikfest på Hovet eller Avicii Arena – en eller två gånger per säsong – under parollen ”Innebandyns dag i Stockholm” och därigenom nå målet? Jag tror det. Men det kräver mod, nybyggaranda och framför allt en vilja att tänka större.

Publikrekrytering – det bortglömda ordet

Märkligt nog pratas det nästan aldrig om publikrekrytering. Hur bygger man en hållbar strategi för att få folk att komma, match efter match? Svaret kan inte vara detsamma i Växjö, Falun och Strängnäs. Det krävs lokala lösningar, men det krävs också att klubbarna ser publikrekrytering som en lika viktig del av verksamheten som spelarutveckling eller matchanalys. Jag förstår också att klubbarna vill prata ekonomi och intäkter på sina matcher men det är en annan diskussion. 

SSL behöver tydliga signaler om att ligan är på väg framåt. Och en av de starkaste signalerna är attraktiva publiksiffror. Att visa att vi är en sport som lockar, engagerar och fyller hallar. Det handlar om status, om trovärdighet – men också om självkänsla.

Alla måste med

Kanske är det till och med dags att koppla publikmålet till ekonomin. Inga centrala intäkter om du inte når minst 14 285 totalt på en säsong. Hårt? Ja. Men det skulle tvinga fram ett nytänk. Och når vi dit? Då hamnar SSL-snittet på 1 098 åskådare. Fyrsiffrigt. En signal till hela idrottssverige att innebandyn inte bara spelas – den ses också.

Pixbo visade vägen förra säsongen när de tog Scandinavium i besittning. De gör om det i januari 2026 mot Warberg. Så ska det se ut. Varje klubb behöver hitta sin väg, sin publikfest. För det här är bråttom. Det handlar om att jobba på två fronter: extra publikdrivande evenemang i större arenor – och samtidigt bygga organisationer som klarar av att locka publik till varje hemmamatch i vardagen.

Den nakna sanningen just nu är att det bara är två föreningar som levererar bra siffror rakt igenom i SSL: svenska mästarna Storvreta (1 439 i snitt) och SM-finalisterna Falun (1 316). Övriga får inte godkänt – även om Växjö är på god väg denna säsong, och även nykomlingen Visby som i allsvenskan snittade 1 004 åskådare. Att bara två, tre eller i bästa fall fyra klubbar levererar på allvar är förstås ett stort bekymmer för SSL. Det påverkar hur innebandyn uppfattas – både av idrottsintresserade i stort och av samhället runt omkring oss.

Vi behöver publiken för att ha argumenten. Vi behöver publiken för att stärka sportens självkänsla. Och vi behöver publiken för att ta det där steget framåt som SSL så länge pratat om men aldrig riktigt tagit.

Det är en lek med siffror, men siffror är viktiga: 182 matcher, 14 föreningar som spelar 13 hemmamatcher. Och varje klubb behöver leverera slutsiffran 14 285 åskådare – senast klockan 18.00 den 14 mars 2026.

200 000. Det är siffran jag vill se. Och det är nu eller aldrig.