Linköping är så nära – men ändå så långt ifrån

Innebandymagazinets Victor Westlund analyserar den tredje kvartsfinalen mellan Växjö och Linköping, som slutar 7-5.

Låt oss vara ärliga: Växjö och Linköping kändes på förhand inte som den hetaste matchserien i årets SM-slutspel.

Första drabbningen mellan lagen i slutspelet förändrade inte den känslan, det såg istället ut att vara en match i serielunken snarare än en het slutspelfajt.

Efter andra kvarten hettade de till ordentligt med tufft fysiskt spel och ordbråk i media efter målvaktspåspringingar. Det blev en mer fartfylld tillställning även spelmässigt i match två. 

Kvalitetsmässigt så höjde Växjö sig mest jämfört med första matchen, vilket var ett illavarslande tecken för Linköping: Känslan är att Växjö i princip måste göra en sämre insats för att östgötarna ska ha chans att vinna.

Men ibland räcker inte ens det, vilket kvällens match var ett exempel på. 

Växjös tredjekedja utmärkte sig tidigt

Underhållningsvärdet i först perioden var ganska så högt, åtminstone om man vill se mål: 4-2 till Växjö var ställningen efter bara tolv minuter, i första matchen mellan lagen tog det 58 minuter att nå samma resultat.

Som siffrorna i den inledande perioden kanske skvallrar om så bjöds vi inte alltid på så värst bra försvarsspel, båda lagen slarvade en del defensivt där Linköping var den värsta förövaren. 

Annars var Växjös energiska tredjelina – med Michal Dudovic, ständigt underskattade Victor Hansson och comebackande Alexander Hallén – vass och låg bakom två mål som kom till efter bollvinster runt mittplan. Trion splittrades sedan resten av matchen i ett Växjö som roterade friskt i formationerna.  

Glädjande i första perioden för Linköping var annars att Simon Palmén hittade nätet då lagets ledande spelare offensivt inte direkt producerat mängder med poäng i de inledande matcherna. 

Vem ska göra det framåt?

Lika viktigt var det för Linköping att man fick näta i powerplay mot ett annars skickligt boxplay-lag i Växjö. Då hade det gått 15 minuter av andra perioden och målet innebar en 5-4-reducering för östgötarna. Växjö skulle sedan snabb döda hoppet genom två snabba mål kort därefter innan mittenakten var över, något som var lite signifikativt för matchen. 

I tredje gjorde Linköping en nödvändig förändring och kastade om lite i andrakedjan, en formation som hade det jobbigt offensivt under matchens gång. Martin Karlsson kastade in men detta gav ingen nämnvärt resultat och det är inte svårt att ställa sig frågan om vem som egentligen ska göra det framåt för Linköping.

Linköping är nära men ändå så långt ifrån

7-5 blev det i slutändan efter ett tröstmål av Linköping. Även om det stundtals var jämnt ute på banan och i protokollet – det här var ingen överkörning med spel mot ett mål – så kändes Linköping aldrig riktigt nära att rå på Växjö. Det här var en match mellan ett lag ämnat för Avicii Arena och ett lag som kan börja boka in golfbanorna. 

Växjö uppträder som ett topplag och får då också med sig många marginaler och de exemplifierade verkligen klyschan ”det är en styrka att vinna när man inte spelar på topp”.

För Linköping måste det göra ont att vara så nära på tavlan för tredje matchen i följd, men ändå så långt ifrån nivåmässigt. Nu talar allt för att det blir ett nytt tidigt uttåg i slutspelet för östgötarna.