
Krönika: Lundmark tillbaka – och med honom Falun
Innebandymagazinets Christian Svensson med en krönika om den andra semifinalen mellan Växjö och Falun som slutade 2-3 i sudden.
Det hänger en skugga över semifinalserien mellan Falun och Växjö. Inte av dramatik eller avgörande mål, utan av två frånvarande poängkungar. Växjös Jesper Sankell, skadad och fortfarande ett mysterium. Faluns Malte Lundmark, avstängd efter Rönnklint-incidenten. Men i kväll var Lundmark tillbaka – och det märktes direkt att han varit mer saknad än Sankell.
Första perioden visade det tydligt. Växjö gjorde två mål på välrepeterade uppspel, men Falun spelade betydligt bättre än i första matchen. Problemet? De är som guden Janus – två ansikten. Med boll: tempo, kontroll, skicklighet. Utan boll: lata fötter, fel positioner och ingen press. Och när Växjö väl tryckte på gasen i sina uppspel, smällde det direkt.
Matchens första 20 minuter bjöd på mål från båda förstafemmorna, men det var Växjös andrafemma som såg till att det var hemmalaget som ledde efter första. Men kvällens höjdpunkt? Det var inte ett mål – utan 19-årige Daniel Kalentun som styrde två av svensk innebandys största legendarer som om han coachade dem själv. Johan Samuelsson och Alexander Galante Carlström fick gå in i pojkrummet. Tronarvingen knackar på dörren – och han gör det högljutt.
Säg vad man vill om Faluns generationsväxling, men deras 05-kull med Kalentun, Jonathan Berglund och Lukas Rönnklint är minst lika gyllene som 01-generationen. Med Malte Lundmark som nuvarande kung – men inte för evigt. Kalentun är på god väg att ta över kronan om några år.
Och visst gör det lite ont att se Galante och Samuelsson i en tredjeformation med två 19-åringar och en back uppflyttad som forward. Men samtidigt – det finns något spännande där. Emil Nilsens inhopp som forward kanske inte bara är en tillfällig lösning, utan en teaser inför nästa säsong i Jönköping. Han sprang nog definitivt mest av alla idag men han hade ork att leverera ett redan klassiskt citat i pausen om femmans arbetsbeskrivning:
”Tre flintskallar som ska jobba jävligt hårt.”
I andra perioden höjde Falun intensiteten utan boll – och det märktes direkt. Växjö fick betydligt svårare att skapa, även om hotet alltid fanns där när de fick ordning på sina uppspel men då hade Falun en rättplacerad Calle Bending mellan stolparna. Malte Lundmark fortsatte spela ut hela Växjö med sagolika frispelningar – men Ruud kunde inte förvalta två frispelningar. Tredje gången gillt blev det dock för Ruud när han istället hittade Patrik Burman som dundrade in 2–2 på volley. Burman spelar just nu som om han är sponsrad av solen själv – brinnande av självförtroende.
På andra sidan: Niklas Ramirez, slutspelets mest underskattade back? Han har varit fullständigt lysande – och får mig märkligt nog att tänka på Rally-profilen Frank Robertsson:
”Jag går i däck… men jag går upp igen… för jag är hårdast utav hårda män.”
Första perioden till Växjö. Andra till Falun. 2–2 var både logiskt – och frustrerande.
I tredje sänkte Falun tempot med boll för att matcha det man hittat utan. Resultatet blev ett ställningskrig. Lagen turades om att rulla boll, vänta på en lucka, och blixtra till. Men ju längre perioden gick, desto mer kände man att Falun tog över. De gick ner på tio spelare, satte press, men Växjö höll emot. Det skapades aldrig riktigt farliga lägen – och förlängningen kändes lika väntad som en faktura i slutet av månaden.
Men Falun fortsatte diktera i sudden. Till slut pressade Jonathan Nilsson upp – halkade, och öppnade en glipa. Emil Johansson utnyttjade den direkt och slog en diagonal till Malte Lundmark. Och efter att ha försökt spelat fram alla andra hela kvällen tog Lundmark själv ansvaret – och avgjorde.
Ett statement. Lundmark är tillbaka. Falun är tillbaka. Och den här semifinalen är nu helt öppen.
1–1 i matcher. Två bortavinster. Allt börjar om.
Matchfakta
Växjö IBK – IBF Falun 2–3 e.förl.
Periodsiffror: 2–1, 0–1, 0–0, 0–1
Skott: 18–14 (7–2, 8–7, 3–4, 0–1)
Målskyttar:
1–0 Eemeli Akola (Jonathan Nilsson) – 07:35
1–1 Emil Kalentun (Malte Lundmark) – 10:18
2–1 Ludwig Persson (Samuel Folkesson Algman) – 15:15
2–2 Patrik Burman (Emil Ruud) – 39:28
2–3 Malte Lundmark (Emil Johansson) – 66:10 (sudden)
Den här artikeln handlar om: