KRÖNIKA: Falun vidare – men det här var ingen triumf, det var en lättnad

Falun är vidare till semifinal efter 7-6 mot Mullsjö i den sjunde och avgörande kvartsfinalen.

Det kunde ha blivit en av de största kollapserna i modern innebandyhistoria. Ett Falun som vinner första kvartsfinalmatchen med 9–0 och sedan leder med 3–1 i matcher – för att ändå tvingas till en sjunde och avgörande match. Men Falun tog sig vidare. Och det var inte en triumf, det var en lättnad.

Att det krävdes sju matcher för att slå ut Mullsjö – ett lag som förlorat 12 av de 13 senaste slutspelsmötena mot just Falun under de tre senaste SM-slutspelen – säger mycket om matchserien. Och kanske ännu mer om Falun själva.

För det här var inte det Falun vi vant oss vid. Det var inte maskinen. Inte dynastin. Det var ett sårbart topplag med skavanker – och med ett par gamla stjärnspelare som lyst med sin frånvaro på ett sätt som är avgörande i tajta slutspelsserier.

Mullsjö gjorde det ingen riktigt väntade sig: de stod upp. De utmanade. Och de fick Falun att darra. Efter att ha slagit tillbaka två matchbollar och tagit serien till 3–3 stod det 1–2 efter första perioden i den sjunde matchen i Falun. Powerplay med sig in i andra. Känslan: nu kan det faktiskt hända.

Men då vände det. Med ett ryck.

Emil Johansson ändrade allt – på åtta sekunder

Det tog bara åtta sekunder in i boxplay. Då klev Emil Johansson fram och bombade in 2–2. Ett mål som blandade briljans med desperation. Han var bestämd, trampade in och satte dit den – mot ett passivt Mullsjö som snarare tänkte på att utöka till 1–3 än att tvingas släppa in en kvitteringsboll.

Och sättet Emil Johansson firade på – det där jättesprånget – var ett utropstecken som skrek: ”Nu vänder vi det här.”

Det blev också en mental vändpunkt. Inte bara på planen – utan i hela matchserien.

Domarna i centrum – igen

Sekvensen som följde förändrade ännu mer. En Mullsjöspelare brottas ner framför mål, en annan kliver upp – men det är Oskar Liberg som åker ut. En situation som redan väcker heta diskussioner i sociala medier.

På det numerära överläget gör Malte Lundmark 3–2. Det som i efterhand blev det matchavgörande målet.

Sen gick det fort. 4–2 kom via ett distansskott från Patrik Burman – äntligen ett skott utifrån. 5–2 strax därefter. För Mullsjö var den andra periodens första tio minuter en mardröm.

En match som var helt öppen dog där och då. Men dramat var inte över.

Lundmark – hjälte och samtalsämne

Malte Lundmark var matchvinnaren. Tre mål. En fysisk närvaro. En spelare som tog för sig i en avgörande match. Men också den som delade ut en tackling i första perioden som ledde till att Mullsjös Martin Rönnklint tvingades utgå – utslagen och kvar i omklädningsrummet.

Två gånger sänkte han Mullsjö – bokstavligen och bildligt. Och nu ställs frågan: Hur många matcher stängs han av? Diskussionerna är i full gång. Två? Tre? Fem? Osäkerheten är extra stor just nu, då Juridiska nämnden troligen är under omstrukturering inför nästa säsong.

Men oavsett vad – Falun behöver honom i en tuff semifinalserie mot Växjö.

Tredje perioden blev ett lågvattenmärke för konsekvens. En tveksam utvisning på Liberg. En kompensationsutvisning på Lundmark. Det var parodiskt. Och framför allt: det förstärkte bilden av ett slutspel där domarna vacklar när spelarna förstärker situationer.

De är inte dåliga – men linjen är för mjuk.

Varför gick det som det gick?

Att Falun tappade 3–1 i matcher kan inte bara förklaras med att Mullsjö hade stekheta spelare som Martin Rönnklint, Pelle Tarenius, Oskar Liberg och en målvakt i Jonathan Larsson som stundtals agerade slutspelsspöke för Falun.

Det handlar också om ett spelmässigt sökande i en pågående generationsväxling – där de som vann SM-guld inte längre är med, eller inte har den där tungan på vågen-rollen i tajta matcher.

Ett lag som i flera matcher kändes identitetslöst. Ett anfallsspel där Galante Carlström inte längre avgör matcher. Ett lag där Rasmus Enström saknas mer än man vågar erkänna. Ett försvar som förlorat för många dueller. Ett lag där nyckelspelare saknas, går sönder eller veknat.

Och samtidigt – ett Mullsjö där spjutspetsarna varit hetare än Faluns i minst tre eller fyra av sju matcher.

Faluns matchvinnare – i rätt tid

Men Falun hade ändå Emil Johansson, som visade vägen. Malte Lundmark, som trots sex minuter på botbänken gjorde tre mål. Och så den oväntade matchhjälten Patrik Burman, som noterades för 2+2. Lägg därtill Emil Ruud, som stod för 1+2 och var direkt delaktig i den avgörande pushen i andra perioden.

Mullsjö – det bästa sortens förlust

Förlust igen. Men den här gången med hedern i behåll.

För Mullsjö kan det här slutspelet bli en vändpunkt. Trots ekonomiska utmaningar, ett något minskat publikintresse jämfört med tidigare år i Nyhemshallen och en ungdomssektion i nedgång, visar herrlaget att de fortfarande hör hemma i SM-slutspelet – och kan ställa till med oreda.

Med tre SSL-lag från Jönköpings kommun nästa säsong väntar ett hett innebandyår – och Mullsjö kommer vara med och lyfta sporten, tillsammans med JIK och nykomlingen Hovslätt.

Falun vidare – men vad händer nu?

För Falun var den här kvartsfinalen ett absolut måste att vinna. Inte bara för klubbens sportsliga anseende – utan också ekonomiskt. Ett uttåg hade slagit stenhårt mot en redan pressad organisation. En organisation som dessutom nyligen drog ur sitt damlag ur SSL, trots löften från 2020 om jämställda förutsättningar.

Nu väntar semifinal mot Växjö – en öppen matchserie där skadeläget kommer bli avgörande, för båda lagen. Fördelen för Falun är att man har första matchen på hemmaplan, och dessutom möjligheten att spela en eventuellt avgörande match sju hemma i Alla På Plan Arena. Det kan återigen bli avgörande.

Men frågan är större än så: Är det här ett lag som kan vinna SM-guld 2025?

Just nu känns det ganska tveksamt, eller?!