Krönika: Falun slog inte hårdare – Växjö föll självmant

Christian Svensson med en matchkrönika om den fjärde semifinalen mellan Växjö och Falun som slutade 2-4.

Senast jag dök ner i den här semifinalserien var det match två i Fortnox Arena, och då kallade jag Falun för innebandyns Janus – laget med två ansikten. De var tempofyllda med boll men slöa utan. I den matchen hittade de balansen och vann. Frågan inför match fyra: vilket ansikte skulle Falun visa nu?

Båda lagen hade justerat i laguppställningarna – men den stora snackisen var Jesper Sankells återkomst. Efter att endast ha spelat den sjunde och avgörande kvartsfinalen gjorde han nu sin första semifinal. Han tog plats i laget medan både Michal Dudovic och Oscar Johansson saknades – av oklar anledning, som sig bör i ett slutspel. Falun saknade samtidigt Linus Holmgren.

Falun hade hittat balansen mellan boll och bolljakt – men det kostade i tempo. Första perioden liknade mer ett mentalt schackparti än en innebandymatch. Lagen stod där som två sumobrottare inför första greppet – gungandes från ben till ben, stirrandes på varandra i väntan på någon sorts attack. Underhållningen? Lika med noll.

Jonathan Nilsson gav Växjö ledningen, och Galante Carlström var nära att kvittera efter en genial diagonalare från Johan Samuelsson, men vinkeln var för snäv. Duon skulle dock slå till senare – med ombytta roller – när Galante elegant serverade Samuelsson till 1–1.

Faluns tredjeformation – med Nilsen, Kalentun och Rosenklint – fortsätter att imponera. En intressant konstellation som kompletteras av Johan Samuelsson och Alexander Galante Carlström, och som bara blir bättre och bättre. Den såg dagens ljus just här i Fortnox senast, och har sedan dess vuxit fram till ett av Faluns mest intressantaste alternativ.

Däremot är det sorgligt hur vissa kommentatorer verkar ha en personlig vendetta mot Galante Carlström. Så fort han inte gör mål hörs samma trötta refräng match efter match: ”förr hade han satt den där.” Hallå – vi pratar om en av sportens största. Hitta något nytt att säga, eller säg inget alls.

En annan som växer i värde är Niklas Ramirez. Tidigare har jag varit tveksam till hans landslagskapacitet – men nu får jag tugga i mig mina ord. Ramirez har varit ett monster i det här slutspelet. Han kombinerar en ungdomsspelares periodpaus-show med kraften hos en stångande tjur. Lekfull när det går, hänsynslös när det behövs.

Första perioden slutade 1–1 – helt rättvist.

Andra perioden? Ren och skär anarki. Plötsligt hade sumobrottarna blivit tungviktsboxare som kastade slag vilt omkring sig utan tanke på försvar. Jag har nog aldrig sett så många målchanser på så kort tid – utan att det resulterade i ett enda mål. Det var inte målvakterna som höll siffrorna nere, utan ren och skär ineffektivitet. Emil Johansson lär ha vaknat kallsvettig efter sin miss på öppet mål om Falun inte hade vunnit.

Växjö fick powerplay – men Falun skapade mer i boxplay. När Falun själva fick spela med en man mer radar de upp lägen men får ändå inte dit den. Om vi fortsätter på boxningsspåret så blev mittakten mållös – men Falun leder på poäng.

Tredje perioden – fortsatt slagväxling. Men nu började målvakterna kliva fram. När alla började förbereda sig på sudden så smällde det – men inte av skicklighet, utan av slarv. Växjö bjöd på en groda bakom mål, Emil Ruud tackade och tryckte in en uppercut från minimal vinkel.

Som om inte det räckte – en ny bjudning senare och Ruud smäller in sitt andra för kvällen. 3–1. Växjö såg ut att ha gått i däck.

Men precis när domaren räknade till nio, reste de sig. Samuel Folkesson Algman reducerade med 25 sekunder kvar. Växjö vann tekningen – men ännu en gång blev det fel. Sankell, kanske överladdad i sin comeback, slog en missriktad passning rakt i gapet på Galante Carlström, som från egen planhalva lyfte in 4–2 i öppen bur.

Givetvis kunde inte kommentatorerna låta bli: ”det är så här Galante gör mål nuförtiden…” Nåja. 1+1 i matchprotokollet säger annat.

Tillsammans med Ruud blev han en av de avgörande faktorerna bakom Faluns 3–1-ledning i matcher – och nu vänder serien tillbaka till Dalarna.

Och Växjö då? Jag tippade dem som guldfavorit i höstas, men nu hänger allt på en skör tråd. Deras analys efter den här matchen borde vara enkel: sätt chanserna. Undvik slarvet i slutminuterna. Annars är nästa match i Fortnox inte om fyra dagar – utan om ett år.

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: