Lasse Granqvists hårda kritik mot svensk innebandy: ”Extremt svagt ledarskap”

Lasse Granqvist efterlyser ett betydligt starkare ledarskap inom svensk innebandy – och pekar ut distriktsförbunden som helt avgörande för sportens framtid. I Innebandyns Magiska Resa riktar den välkände sportjournalisten hård kritik mot utvecklingen de senaste åren.

– Det är ett extremt svagt ledarskap för svensk innebandy, yttersta ledningen. Du kan aldrig komma runt att de som sitter i den yttersta ledningen har ett gigantiskt stort ansvar, säger Granqvist i podden.

Lasse Granqvist har en lång historia inom svensk innebandy. Han var med och grundade IBK Solna 1985, klubben som senare blev en del av AIK Innebandy, och har bland annat varit vice ordförande i Stockholms Innebandyförbund och engagerad på nationell och internationell nivå.

I det 200:e avsnittet av Innebandyns Magiska Resa med Magnus Fredriksson får han frågan varför innebandyn inte rör sig framåt på det sätt som många inom sporten önskar.

Svaret är tydligt:

– Därför att det har varit fel fokus för länge.

Granqvist tar bland annat upp den tidigare striden mellan Svenska Innebandyförbundet och elitens serieförening om rättigheterna till de högsta serierna.

– Det var några år sedan som det slogs i ett par års tid mellan Svenska Innebandyförbundet och serieföreningen om vem som skulle äga rättigheterna för de högsta ligorna och sälja dem. Och de slogs om att ha den rättigheten som sedan gick ut på en marknad där ingen ville köpa. Så det är hål i huvudet.

Men Granqvist lägger inte hela ansvaret på den centrala förbundsledningen.

Tvärtom menar han att en stor del av ansvaret finns längre ner i den demokratiska organisationen – hos de distrikt som ytterst är med och formar ledningen för svensk innebandy.

– De som har näst mest ansvar, eller till och med större ansvar ska jag säga, jag vänder på det, det är ju de som väljer de här personerna. Distriktsförbunden i Sverige tycker jag uppvisar en, under flera på varandra följande år, märklig passivitet för att bara låta förbundsfrågan passera och gå.

Samtidigt tycker Granqvist sig se en förändring.

– Jag tycker mig se att det har blivit lite annorlunda senaste året, två åren kanske, med att distriktsförbunden har ökat pressen på valberedningen. Distriktsförbunden har börjat ställa frågor. Distriktsförbunden pratar mellan varandra. Vad händer? Vart är vi på väg? Hur mår vår sport? Hur mår vår idrott? Och det är avgörande.

”Ingen annan väg att lyfta innebandyn”

Granqvist återkommer flera gånger till de största distriktens betydelse.

– Det finns ingen annan väg att lyfta innebandyn än att de största distriktsförbunden i första hand, gärna påhejade av de små i och för sig, börjar röra på sig.

Han fortsätter:

– Det är ett ansvar att göra det därför att annars kommer den här sporten, på elitnivå i alla fall, inte att ta tillbaka förlorade marknadsandelar.

Granqvist pekar också på hur den svenska idrottsmodellen är uppbyggd. Föreningarnas medlemmar påverkar sina föreningar, föreningarna påverkar distrikten och distrikten påverkar i sin tur den nationella organisationen.

Därför måste förändringen enligt honom komma underifrån.

– Jag tror att det är viktigt att rollspelet fungerar. Jag tror det är viktigt att distriktsförbunden är starka och väljer en stark styrelse. Vi behöver en serieförening som är stark, som tillvaratar elitens intressen och som pratar om elitfrågor.

Granqvist vill dessutom se mer resurser ute i landet.

– Ut med pengarna där de hör hemma istället och utveckla idrottsrörelsen, utveckla distriktsförbunden. Få fungerande kanslier hos alla distriktsförbund så de i sin tur kan utveckla och arbeta med föreningsutvecklingen.

”Distriktsförbunden måste gasa”

När Magnus Fredriksson frågar vem som egentligen ska inspirera rörelsen och driva innebandyn framåt landar Granqvist återigen i distrikten.

– Jag tror att initiativet måste komma från de stora distriktsförbunden. Jag tror att de måste ha en tvärkommunikativ kontakt och ändra dagordningen.

Han lyfter Gotlands Innebandyförbund som ett exempel på ett distrikt där han upplevt ett driv i diskussionerna.

– Jag tror att det är distriktsförbunden som måste gasa. Det är min uppfattning.

Granqvist beskriver samtidigt en sport där många lägger stora resurser på att få den egna verksamheten att fungera, men där det gemensamma ansvaret för hela innebandyn riskerar att försvinna.

– Man måste också få känna att vi bryr oss om varandra gemensamt i att utveckla en sport och en idrott. Och jag kan känna: är det så i dag? Har man det gemensamma ansvarstagandet? Jag är tveksam.

Han avslutar resonemanget med ett tydligt budskap:

– Det är ansvarstagandet som utvecklar svensk innebandy, inte passivitet och inte låt gå-mentalitet.

Och enligt Granqvist börjar tiden bli knapp.

– Eliten inom innebandyn är ju på väg att somna in.