”Fasthållningarna gör spelet långsammare”

Inför säsongen 2026/27 skärps skrivningarna i regelboken kring fasthållningar i innebandyn. Syftet är inte att göra sporten mindre fysisk – tvärtom hoppas regelgruppen att förändringen ska leda till ett snabbare och mer attraktivt spel.

– Det blir mer och mer fasthållningar i innebandyn. En del av det kommer säkert från att domarna har blivit skickligare att identifiera slag som är spelförstörande. För att minska risken att åka dit håller man i lite istället, säger Mattias Linell, ordförande i Internationella Innebandyförbundets regelkommitté, i Magnus Fredrikssons podcast Innebandyns Magiska Resa.

Enligt Linell har vissa försvarsspelare byggt stora delar av sitt spel på att låsa fast motståndare, framför allt i hörnen.

– Vi har många backar vars stora delar av spelidén är att lägga ut två stycken björnramar runt spelaren i hörnorna så att man inte kommer någonstans.

För att komma åt problemet har regelboken fått en tydligare formulering om vad som faktiskt ska betraktas som en fasthållning.

– Den gamla texten var ungefär ”hålla fast en motståndare eller en motståndares utrustning”. Det finns väldigt många situationer där man använder armarna som egentligen inte handlar om att hålla fast. Nu riktar vi in oss mer på att man hindrar en motståndare från att röra sig fritt.

Samtidigt betonar Linell att den nya texten bara är första steget.

– Regelboken är bara steg ett. Nu behöver vi jobba med tillämpningen av reglerna. Vi behöver gå i takt internationellt och få de fyra stora länderna med oss. Men att hitta en ny bedömningsnivå för fasthållningar är ingenting som är löst på några veckor, utan det är något man behöver arbeta med över tid.

En farhåga är att skärpta bedömningar skulle göra innebandyn mindre fysisk. Den bilden delar inte Linell.

– Ett fysiskt spel i hög fart med mycket kroppskontakt tycker jag är helt självklart för innebandyn. Fasthållningarna däremot gör spelet långsammare.

Han beskriver hur kreativa spelare ofta blir stillastående i hörnen när de omringas av försvarare.

– Du har statiska situationer nere i hörnorna där den kreativa spelaren inte har någon möjlighet att röra sig. Det tycker inte jag är en attraktiv innebandy. Man behöver springa i fatt sin motståndare, söka upp med kroppen och satsa på att vinna bollen – inte bara få ner farten på en snabb spelare så att lagkamraterna hinner hem i försvaret.

Linell menar också att fasthållningar ofta används för att stoppa spelvändningar.

– Det är ofta där vi ser fasthållningarna. Nu ligger vi lite efter, då får jag ta till en fasthållning för att bromsa ner det så att vi hinner i fatt. Det tycker inte jag gör spelet mer intensivt eller mer fysiskt, utan snarare tvärtom. Vi drar ner farten.

Som jämförelse lyfter han utvecklingen inom ishockeyn, där hakningar och fasthållningar började bedömas betydligt hårdare för omkring 15 år sedan.

– Då gjorde man ett arbete som tog ganska lång tid och var hyggligt infekterat. I dag tycker vi att det är helt självklart att man inte ska haka eller hålla fast varandra. Vi får se var vi hamnar på lite sikt. Allting går inte att lösa till i morgon.

I videointervjun ovan berättar Mattias Linell mer om tankarna bakom regeländringen.